Telemedicin – vård på distans genom telefonsamtal, chatt eller videomöten – blir snabbt vanligare, främst genom privata aktörer. E-hälsa kan, om det införs genomtänkt, ge effektivare och mindre kostsam vård, men det saknas bredare utvärdering av kostnadseffektivitet och säkerhet i svensk hälso- och sjukvård.

En aktuell studie utvärderar införandet av privata nätläkare i en försäkringsorganisation i Kalifornien 2012. Alla besök hos vanliga läkarmottagningar, akutmottagningar och privata nätläkare för luftvägsinfektioner togs med. Totalt 44 940 individer ingick, varav 98 som under 2012 besökt privata nätläkare minst en gång. De senare matchades mot dubbelt så många kontroller. Alla kostnader för vård under besöksdagen samt ytterligare två dygn inkluderades.

Studien är baserad på en administrativ databas. Svagheter, inklusive den epidemiologiska ansatsen, är öppet redovisade och känslighetsanalyser gjorda. Deltagarna är anslutna till en försäkringsorganisation och inte ett tvärsnitt av befolkningen.

Användningen av vård ökade, men mer hos gruppen som utnyttjade nätläkare. För dem ökade antalet besök hos nätläkare mellan 2011 och 2013 från 0 till 85 per 100 individer och hos vanliga vårdgivare från 61 till 78 per 100 – en ökning med 17/100 (95 procents konfidensintervall [95KI] 6–28; P < 0,05). För kontrollgruppen ökade antalet besök hos vanliga vårdgivare från 60 till 87 per 100, en ökning med 27/100 (95KI 20–35; P < 0,05).

Ökningen av vanliga besök var inte signifikant skild mellan grupperna, men om den lägre ökningen bland gruppen med nätläkarbesök var sann kan 12 procent av besöken hos nätläkare antas ha ersatt vanliga vårdgivarbesök. Resterande 88 procent av nätläkarbesöken ersatte då inte andra besök utan innebar ökat vårdutnyttjande.

Den totala direkta kostnaden per nätläkarbesök var 79 dollar (varav 45 dollar i direkt ersättning), signifikant lägre än för besök på vanliga mottagningar.

Författarnas slutsats är att privata nätläkare vid luftvägsinfektioner innebar lägre direkta kostnader per besök än vanlig vård, men den tillgängliga tjänsten ledde till ett högre vårdutnyttjande och därmed ökade kostnader för hälso- och sjukvården.

Studien fokuserar på nätläkare vid akuta luftvägsinfektioner som en separat tjänst. Den säger ingenting om kostnadseffektivitet av telemedicin vid andra tillstånd eller som en av flera alternativa möjligheter till vård till patienter inom en sammanhållen vårdprocess, till exempel inom ramen för en vårdcentrals normala uppdrag. Artikeln tar inte heller ställning till om det är medicinskt ändamålsenligt att diagnostisera och behandla luftvägsinfektioner på distans. Svenska diagnoskriterier för luftvägsinfektioner kräver oftast fysisk undersökning.