Egenreferat. Kollagen typ II (CII) är det viktmässigt dominerande proteinet i ledbrosk. Vi har tidigare visat att patienter med reumatoid artrit (RA) och autoantikroppar mot CII (anti-CII) uppvisar en ökad inflammation och en ökad leddestruktion tidigt efter diagnos. Därefter försvinner skillnaderna gentemot patienter utan anti-CII. Bilden ser därmed annorlunda ut än för RA-patienter med antikroppar mot citrullinerade peptider (ACPA). Denna grupp patienter har i stället ökade tecken på inflammation och leddestruktion först efter flera år. ACPA, vanligen mätt som anti-CCP (anti-cyklisk citrullinerad peptid), är i dag den viktigaste laborativa undersökningen vid klinisk misstanke om RA.
I denna studie undersökte vi den prognostiska betydelsen av anti-CII i den svenska RA-studien EIRA (Epidemiologisk undersökning av riskfaktorer vid reumatoid artrit) med 5 års kliniska uppföljningsdata från Svensk reumatologis kvalitetsregister (SRQ) hos 773 patienter.
Anti-CII påvisades hos 6,6 procent av patienterna, vilka hade högre CRP och sänka, fler svullna leder och ökad sjukdomsaktivitet (mätt med DAS28) vid diagnos och upp till 6 månader därefter. ACPA-positiva patienter hade i stället fler svullna leder och högre sjukdomsaktivitet (DAS28) från 6 månader efter diagnos och senare. Hos patienter med båda antikropparna dominerade den tidiga anti-CII-associerade fenotypen. Anti-CII-positiva patienter hade – i relation till sin höga inflammationsgrad vid insjuknande – god prognos. Antalet svullna leder och DAS28 sjönk och fler patienter uppnådde behandlingsmål i form av respons under uppföljningstiden än bland patienter utan antikroppar. ACPA-positiva patienter uppvisade den motsatta bilden med sämre prognos. Förekomst av anti-CII var starkt kopplad till HLA-typerna HLA-DRB1*01 och HLA-DRB1*03. Rökande patienter med RA hade kraftigt förhöjda ACPA-nivåer, men låga nivåer av anti-CII.
Sammanfattningsvis har anti-CII-positiva patienter med RA en distinkt fenotyp som på många sätt är motsatsen till den hos ACPA-positiva patienter vad gäller klinisk prognos, koppling till HLA-alleler och rökning. Mätning av anti-CII har troligen ingen diagnostisk nytta, men kan vara prognostiskt värdefull hos nydiagnostiserade RA-patienter, där förekomst av anti-CII talar för en gynnsam prognos.
