Avhandling. Den rapporterade födoämnesöverkänsligheten ökar. Studier har beskrivit hälsorelaterad livskvalitet bland barn med IgE-förmedlad allergi, men inte för andra fenotyper av födoämnesöverkänslighet. Dubbelblindade placebokontrollerade födoämnesprovokationer är den tillförlitligaste metoden för att diagnostisera födoämnesöverkänslighet, men det saknas studier av hur deltagare upplever metoden.

Studien baseras på en kohort från tre kommuner i Norrbottens län, där 2 585 barn (96 procent av de inbjudna) i årskurs 1 och 2 deltog i en föräldrabesvarad enkät. Vid uppföljningen fyra år senare uppgav 125 barn (5 procent av kohorten) att de helt hade eliminerat mjölk, ägg, fisk eller vete på grund av födoämnesöverkänslighet. Dessa inbjöds till klinisk undersökning, besvarande av frågor om hälsorelaterad livskvalitet och senare kategorisering i olika fenotyper av födoämnesöverkänslighet. Barn med födoämnesallergi inbjöds delta i dubbelblindade placebokontrollerade födoämnesprovokationer och intervjuades sedan. Även mödrar har intervjuats om sina upplevelser av provokationerna.

Vid 7–8 års ålder var den rapporterade prevalensen av födoämnesöverkänslighet i hela kohorten 21 procent. 94 barn deltog i den uppföljande undersökningen, men efter dubbelblindade placebokontrollerade födoämnesprovokationer bedömdes endast 9 barn ha pågående födoämnesallergi. Ingen skillnad sågs i hälsorelaterad livskvalitet mellan barn som eliminerat baslivsmedel och barn utan eliminerad föda. Dubbelblindade placebokontrollerade födoämnesprovokationer var en positiv upplevelse oavsett utfall, då deltagarna fick kunskap om vilka symtom de fick av livsmedlet. Alla återintroducerade inte livsmedlet efter en negativ provokation. En orsak var rädsla för födoämnesorsakade reaktioner.

Alla barn i en population med eliminerad kost söker inte sjukvård för att få rätt diagnos. En anledning kan vara att den uteslutna maten inte upplevs som ett problem. Det kan innebära att barn står på eliminationskost som inte behövs, samtidigt som barn med risk för anafylaxi inte får rätt behandling och kunskap i att hantera svåra reaktioner. Projektet styrker även vikten av uppföljningar efter provokationer oavsett utfall.