Egenreferat. Andning och sväljning är två komplexa processer som kräver en koordinerad interaktion mellan delade anatomiska strukturer och delad fysiologisk funktion. Flera internationella studier har visat att en störd koordination i andnings–sväljningsmönstret hos KOL-patienter och en korrelation mellan dels KOL och sväljsvårigheter (dysfagi), dels dysfagi och ökad KOL-exacerbationsfrekvens. En retrospektiv tvärsnittsstudie har nyligen visat att KOL var den starkaste oberoende komorbiditetsprediktorn (oddskvot 2,49) för aspirationspneumoni hos personer på särskilda boenden. I svensk sjukvård är detta ett relativt okänt faktum, och då KOL för närvarande är den enda folksjukdom i Sverige där mortaliteten enligt Socialstyrelsens dödsorsakslista ökar finns anledning att undersöka sväljförmågan hos dessa patienter.
I den första skandinaviska studie som tittat på förekomst av sväljsvårigheter hos patienter med KOL undersökte vi sväljförmågan hos 51 patienter. Majoriteten, 76 procent, kom från lungmottagningen vid Gävle sjukhus och övriga från 3 hälsocentraler. Studiens deltagare befann sig i stadium 2–4 enligt GOLD-riktlinjerna och var i en stabil fas av sin sjukdom. De fick göra en spirometri, själva skatta sin sväljförmåga samt göra sväljtest med 150 ml vatten och ett mariekex. Vi hade tre syften: att undersöka förekomst av sväljsvårigheter, att om möjligt analysera i vilket stadium av sjukdomen patienten börjar uppleva påverkan på sväljfunktionen samt att undersöka huruvida det fanns en könsskillnad.
65 procent av patienterna upplevde påverkan på sin sväljförmåga i form av hosta, felsväljning och/eller bolusretention. Hos 49 procent sågs sväljsvårigheter i sväljtestet (vatten och kex), och när vi tittade på subjektiva och objektiva dysfagisymtom tillsammans landade prevalensen på 78 procent. Det fanns en signifikant negativ korrelation mellan lungfunktion och antal dysfagisymtom, men ingen könsskillnad.
Den höga prevalensen beror till viss del på att vi inte graderade sväljsvårigheterna och att den därför inkluderar hela spektrumet från lätta till uttalade svårigheter. Medelåldern låg på 71 år, och det är väl känt att ökad ålder innebär en viss negativ påverkan på sväljförmågan, men studien pekar ändå på en påtagligt högre prevalens vid jämförelse med den allmänna befolkningen (2,3–16 procent). En odiagnostiserad dysfagi eller aspiration kan vara en underliggande orsak till KOL-exacerbationer i de fall där etiologin är oklar. Vidare forskning behövs, men vår rekommendation är att vården börjar diskutera ät- och sväljförmåga med KOL-patienterna, till exempel när de kommer på sina regelbundna uppföljningsbesök.
