Avhandling. Staphylococcus aureus (S aureus) är en av de vanligaste orsakerna till bakteriemi, ofta med komplikationer som infektiös endokardit och osteomyelit. I den aktuella avhandlingen studerades betydelsen av S aureus genotyp och olika aspekter av immunsvar för klinisk manifestation och allvarlighetsgrad vid S aureus-bakteriemi.

Molekylärepidemiologisk typning utfördes med DNA-mikromatrisanalys (Alere Technologies GmbH) av S aureus som hade orsakat kolonisation (n = 46) respektive bakteriemi (n = 88) hos patienter behandlade vid Universitetssjukhuset Örebro. Det visade sig att isolat inom vissa klonala komplex med sina ofta specifika uppsättningar av virulensgener var mer framgångsrika när det gällde att orsaka invasiv sjukdom. Karaktärisering av 400 isolat från S aureus-bakteriemi med ursprung mellan 1980 och 2010 visade vissa förändringar i genotyp över tid, men ingen ökad förekomst av antibiotikaresistensgener, och utifrån genotypning borde minst 25 procent av patienter med S aureus-bakteriemi kunna behandlas med vanligt penicillin.

Vidare studerades olika aspekter av immunsvar hos patienter under den akuta fasen av S aureus-bakteriemi. Aktivering av NLRP3-inflammasomen, ett multiproteinkomplex som finns i leukocyter och som utgör en viktig del i det medfödda immunförsvaret, analyserades på transkriptions- och effektornivå, vilket tidigare inte gjorts i en klinisk kohort. Stor spridning i svar sågs hos patienter som uppfyllde kriterier för komplicerad S aureus-bakteriemi eller sepsis, medan de med gynnsamt utfall i stället uppvisade en måttlig inflammasomaktivering. Som en markör för nedsatt immunfunktion mättes HLA-DR-uttryck hos patienter med komplicerad respektive icke-komplicerad S aureus-bakteriemi, med signifikant lägre nivåer hos dem med komplicerad bakteriemi.

Avhandlingen visar att det vid bakteriemi med S aureus föreligger en komplex interaktion mellan patogen och värd. Såväl S aureus genotyp som skillnader i immunsvar har betydelse för den kliniska bilden. Att mäta det individuella immunsvaret över tid vid S aureus-bakteriemi kan innebära möjligheter till mer individanpassad utredning och behandling avseende intervention, antibiotikabehandling och i utvalda fall även immunstimulerande behandling. Hur sådan mätning ska ske på bästa sätt i klinisk praxis behöver dock utvärderas i framtida studier.