Gastroesofageal refluxsjukdom (reflux) med svår och ofta återkommande halsbränna och sura uppstötningar har ökat under senare decennier och drabbar upp till 20 procent av alla vuxna i västvärlden. Primär behandling är oftast medicinering med protonpumpshämmare eller histamin-2-receptorantagonist, vilket minskar syran i magsäcken och därmed symtomen. Ett alternativ är antirefluxkirurgi (laparoskopisk fundoplikation), då övre delen av magsäcken sys helt eller delvis runt nedre matstrupen och mekaniskt hindrar reflux. En nackdel med kirurgi är risken för återfall av reflux, men denna risk har främst utvärderats i små studier eller studier som inte återspeglar nuvarande klinisk praxis.
I en nationell svensk kohortstudie undersökte vi risken för återfall av reflux efter primär laparoskopisk fundoplikation mellan åren 2005 och 2014. Samtliga patienter som opererats i Sverige (N = 2 655) identifierades i Patientregistret, och deras uppgifter länkades med data från Läkemedelsregistret och Dödsorsaksregistret. Återfall av reflux definierades som reoperation eller medicinering med protonpumpshämmare eller histamin-2-receptorantagonist i mer än 6 månader totalt under uppföljningstiden efter operationen.
Patienterna följdes i genomsnitt 5,1 år, och 17,7 procent fick återfall av reflux. Majoriteten av dessa (83,6 procent) behandlades med läkemedel, medan reoperation var mindre vanligt (16,4 procent). Riskfaktorer för återfall av reflux var kvinnligt kön, högre ålder och annan sjuklighet.
Studien indikerar att risken för återfall av reflux efter laparoskopisk antirefluxkirurgi är lägre än vad tidigare forskning visat, särskilt hos unga och i övrigt friska män. Fundoplikation kan därför vara ett underutnyttjat behandlingsalternativ hos unga, friska patienter med svår reflux.
