Avhandling. Sekundär hyperparatyreoidism och parathormonstegring vid njursvikt är förenat med en ökad risk för hjärt–kärlsjukdom och frakturer. Det finns även data talande för att alltför lågt parathormon vid njursvikt kan vara skadligt, då det ökar risken för adynamisk bensjukdom med lägre benomsättning än normalt och har visat sig starkt kopplat till kärlförkalkningar. I denna avhandling studerades komplikationer till sekundär hyperparatyreoidism efter njurtransplantation samt efter paratyreoidektomi.

I ett första arbete beskrevs hur hyperparatyreoidism utvecklas efter njurtransplantation. En majoritet av patienterna har kvarstående parathormonstegring efter ett år, och cirka 30 procent uppvisar hyperkalcemi efter sex månader.

I nästa studie följdes 258 patienter från två centra i Sverige. Patienterna hade delats in i kvartiler baserat på parathormonvärden före njurtransplantationen. Risken för kardiovaskulär sjukdom efter transplantationen jämfördes mellan grupperna. Patienter i den lägsta kvartilen av parathormon före transplantation hade högst risk för kardiovaskulär sjukdom vid uppföljning under sex år.

Vi studerade även patienter som genomgått paratyreoidektomi. Data hämtades från Svenskt njurregister och det kirurgiska halsregistret, SQRTPA. I en jämförelse av 436 patienter som genomgått subtotal paratyreoidektomi med 388 patienter som genomgått total paratyreoidektomi fann vi att risken för kardiovaskulär sjukdom var högre för patienter som genomgått total paratyreoidektomi. Detta gällde för patienter med tidigare känd kardiovaskulär sjukdom och för patienter i dialys. Det fanns även ett samband mellan lågt parathormon efter operationen och ökad risk för kardiovaskulär sjukdom.

Resultaten stödjer misstanken att alltför kraftig suppression av parathormon vid sekundär hyperparatyreoidism medför risk för ökad kardiovaskulär sjukdom, kanske beroende på låg benomsättning och adynamisk skelettsjukdom. I framtiden behöver vi hitta ett bättre sätt att väga in skelettsjukdom när vi tar ställning till hur sekundär hyperparatyreoidism ska behandlas, framför allt inför situationer där parathormon drastiskt minskar såsom vid njurtransplantation och paratyroidektomi.