Avhandling. Antibiotikaresistens beräknas år 2050 överstiga cancer och trafikolyckor som den ledande globala dödsorsaken [1]. Då primärvården står för drygt 60 procent av antibiotikaförskrivningen i svensk öppenvård (apoteksdata) var målet med denna avhandling [2] att analysera olika aspekter på kvaliteten i antibiotikaförskrivning för vanliga infektioner i primärvården.

En kartläggning av förskrivningen gjordes genom analys av diagnoskopplade förskrivningsdata ur Primärvårdens infektionsdatabas (PRIS). Vi fann en minskning i både läkarkonsultationer och antibiotikaförskrivning för luftvägsinfektioner mellan åren 2008 och 2013. Ingen förändring sågs för urinvägs- respektive hud- och mjukdelsinfektioner.

Följsamhet till nationella riktlinjer för akut mediaotit och akut tonsillit förbättrades över tid. Samtidigt ökade skillnaden i antibiotikaförskrivning mellan olika vårdcentraler, särskilt för diagnoserna akut bronkit och akut sinuit.

Barn med luftvägsinfektioner har hittills varit den grupp i primärvården som fått mest antibiotika. Det har varit oklart hur bakteriell resistens i en primärvårdspopulation ser ut eftersom nuvarande mått på resistens baseras på odlingar från en blandad population av sjukhusens öppenvårdspatienter och primärvård.

Vi samlade in 340 nasofarynxodlingar från barn 0–10 år som sökte på olika vårdcentraler i Skåne med symtom på luftvägsinfektion. Vårdnadshavarna besvarade frågeformulär om barnets tidigare antibiotikaförbrukning. Resultaten visade en låg förekomst av resistens och fastslog att empirisk behandling med penicillin V fortfarande är möjlig om antibiotika anses nödvändiga. Barn som behandlats med antibiotika inom fyra veckor före odling (n = 31) hade dock oftare resistenta bakterier, oddskvot 3,08 (95 procents konfidensintervall 1,13–8,42).

Vi gjorde även en kvalitativ analys av läkarintervjuer angående följsamhet till nationella riktlinjer vid vanliga infektioner i primärvården. Den visade att följsamheten till stor del berodde på om riktlinjer var i samklang med existerande normer och att läkarens kvardröjande föreställningar gällande handläggning av infektionspatienter var avgörande.

Avhandlingens resultat stödjer vikten av det fortsatta arbetet med att noga välja ut de patienter som har nytta av antibiotikabehandling i primärvården.