Egenreferat. Tidigare svensk forskning visar att personer med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) har begränsad tillgång till den evidensbaserade vård som rekommenderas i behandlingsriktlinjer [1]. För att öka förutsättningarna för en lyckad implementering av riktlinjer behövs kunskap om nuvarande situation. I denna studie [2] undersöktes KOL-vården och dess förutsättningar inom primärvården i Västerbottens läns landsting, från vårdpersonalens och chefernas perspektiv.
På två hälsocentraler genomfördes intervjuer (14 stycken) med personal och chefer, och enkäter besvarades av personalen (18 av 22 inbjudna). Verksamhetschefer på alla primärvårdsenheter i landstinget (39 stycken, även privata) bjöds in att svara på en enkät (svarsfrekvens 67 procent). Alla data analyserades och sammanvävdes med hjälp av mixad metod i ett gemensamt resultat. Temat »Att bygga KOL-vård på ostadig grund« växte fram i den kvalitativa analysen, vilket även speglades i det kvantitativa resultatet.
KOL beskrevs av personalen som en komplex sjukdom, ofta genomsyrad av skuld och skam, och med en låg status och prioritering inom hälso- och sjukvården. Patienterna upplevdes som en grupp med ganska låg kunskap om sin sjukdom och ofta tacksamma för den vård de får.
Den »ostadiga grunden« representerades av en hälso- och sjukvårdsorganisation där ansvaret för KOL-vården var fördelad mellan olika nivåer. En självstyrande personal strävade efter att tillhandahålla en högkvalitativ och skräddarsydd KOL-vård samt att arbeta med interprofessionell samverkan. De uttryckte dock en saknad av tillräcklig kompetens inom KOL. Deras strävan bromsades även av bristfälliga KOL-rutiner och resursbrist i en primärvård som ständigt belastades med nya uppdrag.
KOL-sjuksköterskan beskrevs som spindeln i nätet, den som utförde en stor del av undersökningen och behandlingen av personer med KOL. De andra professionerna träffade mer sällan (eller aldrig) personer med KOL, och det var då en trygghet med en person med mer kunskap och erfarenhet att vända sig till.
Konklusionen av denna studie är att det finns ett stort glapp mellan de riktlinjer som finns för KOL och den vård som faktiskt tillhandahålls. Till exempel handlar det om bristande interprofessionell samverkan och stöd kring fysisk aktivitet och träning. För att kunna implementera riktlinjerna fullt ut i primärvården behövs ett flertal åtgärder, som vidareutbildning av personal, omfördelning av resurser och organisatoriska förbättringar för att öka interprofessionell samverkan och patientutbildning.
