Egenreferat. Kroniskt förhöjda nivåer av inflammationsmarkörer i blodomloppet, så kallad åldersinflammation, kan samspela med utveckling av metabolt syndrom. Detta ökar risken för utveckling av diabetes såväl som hjärt–kärlsjukdom hos äldre. Samtidigt minskar generellt graden av fysisk aktivitet med stigande ålder, vilket gör den äldre befolkningen till en särskild riskgrupp. Vi har tidigare kunnat visa att omfattningen av daglig fysisk aktivitet är relaterad till riskfaktorer för metabolt syndrom, såsom bukfetma och nivåer av blodfetter, hos äldre [1]. I vilken utsträckning som den dagliga tiden i stillasittande respektive fysisk aktivitet av olika intensitet kan påverka graden av åldersinflammation bland äldre med eller utan metabolt syndrom har inte tidigare studerats.  

120 kvinnor i åldern 65–70 år, utan diagnostiserad diabetes eller hjärt–kärlsjukdom, genomgick i den aktuella studien [2] en hälsoundersökning. Serumnivåer av C-reaktivt protein (CRP) och fibrinogen tillsammans med förekomst av metabolt syndrom bestämdes. Tid i stillasittande aktiviteter, lättare fysisk aktivitet respektive mer ansträngande fysiska aktiviteter bestämdes under en vecka med en accelerometer. Med hjälp av isotemporal regressionsanalys beräknades hur nivåer av inflammationsmarkörer påverkades om en given tidsperiod med ett aktivitetsbeteende byttes mot ett annat. Vi mätte studiedeltagarnas fysiska aktivitet utan några instruktioner om hur de skulle röra sig.

Analysen visade att om en halvtimmes stillasittande byttes mot fysisk aktivitet av minst måttlig intensitet (rask promenad) så påverkade detta nivåerna av fibrinogen (effektstorlek [β] = –0,42; P < 0,05) och CRP (β = –0,70; P < 0,01) till att bli signifikant lägre. Effekten på fibrinogen kvarstod när stillasittande tid ersattes med aktiviteter av enbart låg intensitet (β = –0,47; P < 0,05). Att byta från låg till minst måttlig intensitet av fysisk aktivitet under en halvtimme, vilket motsvarar från långsamt till raskt gångtempo, påverkade CRP-nivån (β = –0,71; P < 0,01) att bli lägre oavsett hur mycket tid som ägnades åt dagligt stillasittande. Ett viktigt fynd är att samtliga effekter på inflammationsmarkörer påvisades hos kvinnor oavsett förekomst av metabolt syndrom.

Sammantaget visar studien på positiva effekter av fysisk aktivitet när det gäller graden av inflammationsmarkörer. Effekten sker via olika intensitetströsklar och är oberoende av metabolt syndrom, vilket understryker betydelsen av en fysiskt aktiv livsstil för hälsan hos äldre.