Avhandling. Ultraljudsundersökning erbjuds rutinmässigt för att bedöma graviditetslängd och beräknat datum för förlossning. Det är oftast en mer precis metod än datering utifrån datum för senaste mens, men vid en del graviditeter skattas graviditetslängden med sämre precision, då fostren är större eller mindre än flertalet foster vid samma graviditetslängd. Denna aspekt tas sällan med vid klinisk bedömning.
Syftet med denna avhandling är att genom registerstudier undersöka situationer när dateringen av graviditetslängd enligt ultraljud kan vara mindre tillförlitlig, konsekvenser av detta och vilka rutiner som finns i Sverige kring graviditetsdatering.
I en delstudie visades att skillnader mellan graviditetslängd skattad utifrån sista mens respektive ultraljud är kopplade till ökade risker under graviditet, förlossning och för det nyfödda barnet. Om graviditetslängden skattades 9–20 dagar kortare vid ultraljudsdateringen än enligt senaste mensdateringen, det vill säga att fostret hade mindre storlek än förväntat, resulterade 1 av 267 graviditeter i intrauterin fosterdöd (referensgrupp: 1 av 393) och 1 av 380 nyfödda drabbades av neonatal död (referensgrupp: 1 av 826). Referensgruppen hade högst tre dagars skillnad mellan metoderna.
Om fostret är mindre än förväntat vid ultraljudsdateringen föreligger även ökad risk för Apgar-poäng <7 vid 5 minuter, fosterasfyxi och avvikande födelsevikt. Detta skulle kunna motivera upprepad ultraljudsundersökning för bedömning av fostrets tillväxt och välmående. För att hitta 1 fall där barnet är litet för tiden (SGA) skulle tillväxtuppföljning av 96 graviditeter behövas.
Sammanfattningsvis har aspekter belysts som bör påverka bedömning av graviditetsdatering baserad på ultraljud, med tonvikt på att uppmärksamma tidig tillväxtavvikelse. Detta kan ses som ett komplement till den i övrigt mycket bra metoden att skatta graviditetslängd med hjälp av ultraljud.
