Avhandling. Termen »second victim« beskriver den emotionella press och påverkan som drabbar sjukvårdspersonal vid svåra händelser. Patienten är »the first victim«. Det är sedan tidigare känt att sjukvårdspersonalens mående kan påverka hur vården ges. Svåra patienthändelser utan tid för återhämtning och bearbetning kan leda till »emotionell utbrändhet«, vilket i sig kan ge en nedsatt empatisk förmåga och en högre grad av cynism hos vårdgivare.

Förlossningsvården utmärks av att vanligtvis friska kvinnor föder förväntat friska barn och att allmänheten förväntar sig just detta. Avhandlingen avser att belysa magnitud, riskfaktorer och konsekvenser av att läkare och barnmorskor blir »second victims« på grund av sitt arbete på förlossningen.

I en svensk enkätstudie medverkade 706 förlossningsläkare och 1 459 barnmorskor (svarsfrekvens 47 respektive 40 procent). 71 procent av de svarande barnmorskorna och 84 procent av förlossningsläkarna hade varit med om en eller flera allvarliga händelser. En sådan händelse definierades som att ett barn avlidit eller allvarligt skadats av förlossningsrelaterade orsaker, en mycket svår eller livshotande komplikation hos modern, mödradöd samt hot eller våld från patient eller anhörig. 15 procent i båda yrkeskategorierna rapporterade symtom som motsvarade partiellt posttraumatiskt stresstillstånd, PTSD. Risken för partiell PTSD eller PTSD var fördubblad om personen kände skuld för något han eller hon hade gjort eller inte gjort i samband med den svåra händelsen.

Avhandlingen innehåller också djupintervjuer med 7 barnmorskor och 7 läkare. När de såg tillbaka på en händelse efteråt kunde de ofta identifiera flera faktorer som bidragit till den svåra händelsen. Dessa kunde vara av systemkaraktär, som bristande bemanning, men det kunde också handla om svårigheter i samarbetet mellan yrkesgrupper eller att situationer uppfattats väldigt olika.

Vi fann också att det i efterförloppet till en svår händelse var viktigt att återvinna sin professionella identitet och självbild. Avgörande var hur omvärlden såg på händelsen och de inblandades agerande, men också hur väl vårdpersonalen kunde hantera egna känslor av skuld och skam och acceptera den sårbarhet som händelsen tydliggjort.

Sammanfattningsvis kommer de flesta som arbetar inom förlossningsvården att vara med om svåra händelser som påtagligt kan påverka dem. Den sårbarhet som läkare och barnmorskor utsätter sig för bör inte underskattas, och en medvetenhet och beredskap på arbetsplatserna är mycket viktig.