Egenreferat. Högt HbA1c vid typ 1-diabetes har kopplats till ökad risk för komplikationer. Av särskild relevans för kvinnor med typ 1-diabetes är födelseutfall, där forskning visat en 2–4 gånger ökad risk för missbildningar hos fostret. Få studier har dock undersökt sambandet mellan HbA1c-nivåer och risk för missbildningar. Det är också oklart om ökad risk för missbildningar föreligger även om HbA1c ligger inom i dagsläget internationellt rekommenderat målvärde (< 6,5 procent).

I en observationsstudie länkade vi data från nationella hälsoregister med Nationella diabetesregistret för att undersöka samband mellan moderns HbA1c vid tiden omkring konception och risken för missbildningar hos barnet. För åren 2003–2015 hade vi data om 2 458 levande födda barn till kvinnor med typ 1-diabetes och ett uppmätt HbA1c-värde vid tiden omkring konception. Dessa jämfördes med 1 159 865 barn till mödrar utan diabetes. Våra två huvudutfall var hjärtmissbildningar respektive icke-hjärtmissbildningar (missbildningar som inte drabbade just hjärtat). 

122 fall av hjärtmissbildningar noterades bland barnen till mammor med diabetes. De justerade riskkvoterna var 2,17 (95 procents konfidensintervall [95KI] 1,37–3,42) för HbA1c < 6,5 procent, 3,17 (95KI 2,45–4,11) för HbA1c 6,5 till < 7,8 procent, 2,79 (95KI 1,90–4,12) för HbA1c 7,8 till < 9,1 procent och  6,23 (95KI 4,32– 9,00) för HbA1c ≥ 9,1 procent. Detta motsvarar absoluta riskökningar om 17, 32, 26 respektive 77 hjärtmissbildningsfall per 1 000 barn, vilket kan tolkas i ljuset av bakgrundsrisken för hjärtmissbildningar (15 fall per 1 000 barn).

Vi fann ingen ökad risk för icke-hjärtmissbildningar i diabetesgruppen totalt eller utifrån HbA1c-nivåer. Den statistiska styrkan var dock begränsad för icke-hjärtmissbildningar.

Sammanfattningsvis fann vi att ju sämre moderns glykemiska kontroll (mätt som HbA1c) var omkring tiden för konception, desto högre var risken för hjärtmissbildning hos barnet. En överrisk sågs även vid HbA1c inom rekommenderade nivåer. Tidigare data avseende glykemisk kontroll och risk för missbildningar har varit mycket begränsade, och denna studie bidrar till att bygga ut evidensen som underlag för kliniska riktlinjer. Givet fyndet av en mer än tvåfaldigt ökad risk för hjärtmissbildning också vid HbA1c inom rekommenderat målvärde kan det vara lockande att anta att man med insulin bör försöka sänka HbA1c ytterligare. Dock bör uppdaterade riktlinjer värdera hela spektrumet av diabetesassocierade komplikationer hos mor och barn och väga potentiell nytta av intensifierad insulinbehandling mot potentiella risker, såsom hypoglykemi.