Egenreferat. Individer med typ 2-diabetes har 2–5 gånger ökad risk för hjärt–kärlsjukdom och förtida död jämfört med personer utan sjukdomen [1]. De senaste decennierna har en lång rad evidensbaserade interventioner introducerats, och den individuella effekten av dessa har belysts. Den sammanlagda effekten av multifaktoriell riskfaktorkontroll är däremot okänd.

I en stor nationell kohortstudie [2], baserad på Nationella diabetesregistret, undersökte vi risken för hjärt–kärlsjukdom och död i förhållande till riskfaktorkontroll. Personer med typ 2-diabetes kategoriserades i 6 grupper utifrån antal riskfaktorer (0–5 stycken) som de uppfyllde målvärde för. Risken för hjärt–kärlsjukdom och död jämfördes med köns- och åldersmatchade kontroller från den allmänna befolkningen. Härutöver studerade vi den relativa betydelsen av 19 utvalda riskfaktorer, däribland rökning, blodtryck, lipidstatus, blodsocker samt njurfunktion, och vilka nivåer som är mest optimala för dessa.

Resultaten visar att risken för hjärt–kärlsjukdom och död minskade stegvis för varje riskfaktor som var inom det terapeutiska målvärdet. Personer med typ 2-diabetes och optimal riskfaktorkontroll hade endast 6 procent (riskkvot [HR] 1,06; 95 procents konfidensintervall [95KI] 1,00–1,12) ökad risk för död jämfört med matchade kontroller. För akut hjärtinfarkt noterades faktiskt en lägre risk bland personer med diabetes och optimal riskfaktorkontroll (HR 0,84; 95KI 0,85–0,93), och risken för stroke är troligtvis likvärdig risken hos den allmänna befolkningen (HR 0,95; 95KI 0,84–1,07). Risken för hjärtsvikt var, oavsett antal riskfaktorer utanför målvärdet, högre hos patienter med diabetes jämfört med matchade kontroller (HR 1,45; 95KI 1,34–1,57). Personer <55 år med typ 2-diabetes hade genomgående mest förhöjd risk att drabbas av utfallen. Överrisken för hjärt–kärlsjukdom till följd av diabetes avtog med åldern.

Hos personer med typ 2-diabetes var låg fysisk aktivitetsnivå, högt HbA1c, högt systoliskt blodtryck, rökning och högt LDL-kolesterol riskfaktorerna med störst betydelse för hjärt–kärlsjukdom och död. Lägre nivåer än rekommenderade målvärden för systoliskt blodtryck, HbA1c och LDL-kolesterol var associerade med lägre risk för hjärt–kärlsjukdom och död.

Sammanfattningsvis fann vi att personer med typ 2-diabetes och optimal riskfaktorkontroll hade liten eller ingen förhöjd risk för död, akut hjärtinfarkt och stroke jämfört med den allmänna befolkningen. Den starkaste prediktorn för akut hjärtinfarkt och stroke är HbA1c, medan rökning är den starkaste prediktorn för dödlighet.