Avhandling. Vart fjärde barn under 5 års ålder världen över drabbas av hämmad längdtillväxt till följd av undernäring. Att bli för kort för sin ålder (stunting) ökar risken för både sjuklighet och dödlighet. En ny avhandling undersöker omfattning, riskfaktorer och konsekvenser av hämmad längdtillväxt hos barn på landsbygden i Bangladesh. Åtgärder för prevention och kostnadseffektivitet av en nutritionsintervention till gravida kvinnor diskuteras också.
Studiedeltagarna var mammor och barn som medverkade i studien MINIMat (Maternal and infant nutrition interventions in Matlab), som genomförs på landsbygden i Bangladesh. Från 2001 till 2003 randomiserades 4 436 gravida kvinnor till en tidig (i graviditetsvecka 9) eller sen (i graviditetsvecka 20; rutin) inbjudan till ett program med kostsupplementering. Kvinnorna randomiserades även till supplementering med multipla mikronäringsämnen (MMS) eller järn–folsyrasupplement (rutin).
Barnen i MINIMat-kohorten hade utbredd förekomst av tillväxthämning som spädbarn, barn och ungdomar. Barnen föddes korta jämfört med Världshälsoorganisationens tillväxtreferens. Vid 2 års ålder var hälften av barnen korta för sin ålder, och vid 14 år hade en fjärdedel av barnen fortfarande tillväxthämning. De viktigaste riskfaktorerna för att vara kort för sin ålder vid 24 månader var prenatala faktorer, närmare bestämt storlek vid födelsen, mammans längd och vikt samt föräldrarnas utbildning. Betydelsen av prenatala faktorer för senare linjär tillväxt hos barnet stöddes ytterligare av associationer mellan moderns längd och utbildningsnivå samt årstid vid konception och förekomsten av tillväxthämning vid 10 års ålder.
De barn som var för korta för sin ålder hade en senare pubertetsutveckling. Till skillnad från i studier av barn som adopterats till höginkomstländer fanns inget samband mellan återhämtning från tillväxthämning och tidig debut av pubertet.
MINIMat-interventionerna med tidig start av kostsupplementering under graviditet och MMS-tillskott visade sig vara mycket kostnadseffektiva i en situation där undernäring hos mammor och barn är vanlig.
Åtgärder som förebygger tillväxthämning hos barn bör vara högt prioriterade. De flesta nutritionsinterventioner som för närvarande rekommenderas av Världshälsoorganisationen fokuserar på tiden efter födelsen. Resultaten från denna avhandling belyser vikten av prenatala faktorer och interventioner som riktar sig mot kvinnor i reproduktiv ålder redan före och under graviditet.
