Egenreferat. Idiopatisk lungfibros innebär en kronisk ärrbildning i lungvävnaden. Orsaken är okänd. Sjukdomen leder till nedsatt lungfunktion i förtid och har en hög mortalitet med en medelöverlevnad på cirka 5–7 år efter diagnos. Pirfenidon och nintedanib är två godkända läkemedel som bägge minskar förlusten av lungfunktion i ungefär samma grad. Nationella lungfibrosregister finns i Sverige sedan 2014 och i Finland sedan 2011 och inkluderar patienter från flera sjukhus. I syfte att jämföra skillnader i patientkarakteristika och läkemedelsbehandling gjorde vi en studie av patienter som inkluderats i de bägge registren under 3 år (2014–2016).
Totalt 160 svenska och 152 finländska patienter med idiopatisk lungfibros studerades. De finländska patienterna var i genomsnitt äldre (74,6 vs 72,5 år, P = 0,017) och var i högre grad icke-rökare än de svenska (41,7 vs 26,9 procent, P = 0,007). De finländska patienterna hade bättre lungfunktion, både mätt som forcerad vitalkapacitet och som diffusionskapacitet av kolmonoxid. Under en treårsuppföljning blev 111 (69,4 procent) svenska och 45 (29,6 procent) finländska patienter behandlade med läkemedel (P < 0,001). Det faktum att patienterna var bosatta i Sverige var den huvudsakliga faktorn (oddskvot [OR] 5,48; 95 procents konfidensintervall [95KI] 2,65–11,33; P < 0,0001) som avgjorde behandlingsstart. Patienter med bättre lungfunktion (högre forcerad vitalkapacitet) fick läkemedelsbehandling i mindre grad (OR 0,96; 95KI 0,93–1,00; P < 0,024). Vi fann ingen skillnad mellan universitetssjukhus och övriga sjukhus.
Studien visar påtagliga skillnader i förskrivandet av läkemedel mellan Sverige och Finland: svenska patienter erhåller i mycket högre grad behandling än finländska patienter. Eftersom behandlingen är kostsam kan en möjlig orsak vara skillnaden i läkemedelsersättningssystemen, då man i Finland ansöker om ersättning för varje enskild patient och behandlingstiden för ansökan kan ta upp till 8 veckor. Sverige har dessutom ingen restriktion vad gäller lungfunktion, medan det i Finland krävs forcerad vitalkapacitet mellan 50 och 90 procent för att vara ersättningsberättigad. Studien visar också att behandling, både i Sverige och Finland, sätts in först när patienten redan förlorat lungfunktion och inte direkt vid diagnosskedet.
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Ida Pesonen har erhållit ersättning av Boehringer Ingelheim för presentation av patientfall.
Referenser
Behandlingen beskrivs som kostsam så det skulle vara intressant att få veta om man fick värde för pengarna. Kan skillnaderna egentligen förklaras att Finland har snävare riktlinjer än Sverige när det gäller dyrbar behandling. I Sverige är behovsprincipen överordnad kostnadseffektiviteten, vilket inte är fallet i alla länder — t ex England’s NICE lägger stor vikt vid kostnadseffektivitet.
En relaterad fråga är om författarna gjorde någon justering pga multipla analyser på samma dataset? “Om man torterar data tillräckligt erkänner de till slut”, är ett statistiskt ordstäv.
Skillnaden i % rökare är den mest slående. De finska patienterna var i högre grad icke-rökare än de svenska (41,7 % vs 26,9 % P = 0,007) vilket inte förvånansvärt omsattes i bättre lungfunktion. Rör tillgången till behandling om ett fall av moralisk censur? Att patienter med bättre lungfunktion fick läkemedelsbehandling i mindre grad verkar förklaras av att de flesta som behandlades bodde i Sverige där lungfunktionen var sämre.
Vi presenterar patientkarakteristika med hjälp av deskriptiv statistik. När det gäller faktorer som kan påverka behandlingsbeslut har vi även använt oss av logistisk regressionsanalys.
Rökning kan påverka lungvolymer på flera olika sätt. Vid exempelvis emfysem ökar lungvolymen vilket kan till en del förklara varför skillnaden i FVC% inte blev så stor. I denna studie har vi dock inte karaktäriserat om våra patienter samtidigt hade lungemfysem.
Det är givetvis alltid i läkarens intresse att erbjuda behandling till patienter som man bedömt vara lämpliga. Vi anser inte att skillnaden mellan svenska och finländska patienters lungfunktion är så stor att det kan förklara varför övervägande sämre patienter behandlas. I dagsläget pågår diskussion att behandla patienter i ett tidigare skede, vilket inte alltid varit fallet. Med vårt arbete vill vi också påpeka att vi inte ännu nått dithän.
