Egenreferat. Insjuknandet i typ 1-diabetes (T1D) har ökat stadigt sedan 1950-talet. I dag är T1D en av de vanligaste kroniska barnsjukdomarna.
Intensiv glykemisk kontroll är hörnstenen i behandlingen. Framsteg inom glukosmätning och insulinleverans har gjort att glykemisk kontroll förbättrats och fler personer med T1D kan uppnå intensiv glykemisk kontroll. Eftersom hjärt–kärlsjukdom är den ledande orsaken till sjuklighet och dödlighet bland personer med T1D har även blodtrycksmedicin och kolesterolsänkare intagit en plats i behandlingsrummet. Strategierna har burit frukt; i dag lever personer med T1D längre och mer hälsosamt. Trots detta har tidigare studier visat att överlevnaden i hela gruppen är förkortad med 8 till 13 år.
Syftet med den aktuella studien var att utröna om överlevnad, liksom risken för hjärt–kärlsjukdom, påverkas av debutålder. Tills nu är det oklart om det har någon betydelse när i livet man får typ 1-diabetes (T1D) [1].
I studien jämfördes 27 195 personer med typ 1-diabetes med 135 178 matchade kontroller. Personer med T1D delades i fem grupper baserat på när i livet de fick diagnosen. För varje grupp undersöktes risken för död, kardiovaskulär död, icke-kardiovaskulär död, hjärtinfarkt, kranskärlssjukdom, hjärtsvikt, stroke och förmaksflimmer, jämfört med matchade kontroller.
Individer som utvecklade T1D före 10 års ålder hade i genomsnitt 30 gånger ökad risk för kranskärlssjukdom och hjärtattack. Mest uttalad var risken för kvinnor; debut före 10 års ålder var behäftat med 60 gånger ökad risk för kranskärlssjukdom och 90 gånger ökad risk för hjärtattack. Risken sjönk snabbt med stigande debutålder; kvinnor vars T1D debuterade vid 26–30 års ålder hade 12 gånger ökad risk för kranskärlsjukdom och 14 gånger ökad risk för hjärtattack. Typ 1-diabetes före 10 års ålder medförde nästan 13 gånger ökad risk för hjärtsvikt, för båda könen.
Det ska poängteras att den absoluta risken var låg för de flesta utfallsmått i populationen, vilket förklaras av att medelåldern var 29 år. Samtidigt indikerar tidigare studier från NDR att den absoluta risken stiger snabbt bland dem med T1D.
Flickor som utvecklade T1D före 10 års ålder hade 17,7 år kortare förväntad livslängd än matchade kontroller. För pojkar var siffran 14,2 år. Motsvarande siffra för diabetesdebut efter 25 års ålder var 9 till 10 förlorade levnadsår.
Dessa nya data bjuder på ett uppvaknande. Typ 1-diabetes är en allvarlig sjukdom och störst risk bär de som debuterar under barndomen. Vårdgivare bör beakta och anpassa omhändertagandet efter debutålder, särskilt aspekter som berör primär- och sekundärprevention. Tidig debut innebär flera gånger högre risk för död och hjärt-kärlsjukdom och därför bör dessa individer vara föremål för ännu mer intensiv riskfaktorkontroll [2].
Referenser
- Rawshani A et al. Lancet. 2018;392(10146):477-86. doi.org/10.1016/S0140-6736(18)31506-X
- Rawshani A et al. N Engl J Med. 2017;376(15):1407–18.
(1) i livslängds-analysen inkluderades ALLA svenskar med typ 1 diabetes. När man studerar "alla" så studerar man en grupp med stor heterogenitet, särskilt avseende diabetesduration. Många hade fått sin diabetes för länge sedan, och således levt med sjukdomen under en tid då behandlingen var sämre. Det innebär att de som fått diabetes på senare år kan sannolikt se fram emot mycket bättre prognos. Men faktum kvarstår, i den population som lever idag med typ 1 diabetes, så är livslängden förkortad med de magnituderna som presenteras i artikeln.
(2) Det blir bättre och bättre för varje dag. Vi vet att dödligheten och risken för hjärtkärlsjukdom har sjunkit med 30% de senaste 15 åren. Det innebär att vi gör enorma framsteg och du som har typ 1 diabetes kan med säkerhet se fram emot ännu bättre prognos, ännu bättre livskvalitet och ännu lägre risk för komplikationer.
(3) Även om riskerna var mycket högre för personer med typ 1 diabetes, jämfört med kontroller, så var det ändå få diabetiker som faktiskt drabbades av komplikationer eller död. Att risken blev så hög jämfört med kontroller förklaras av att kontrollerna har mycket låg risk för dessa komplikationer. Man kan förstås motargumentera med tidigare studier från NDR, där man noterat höga absoluta risker när personerna är ca 10 år äldre.
Hur som haver, det går raskt framåt, varje dag blir prognosen och livskvaliteten bättre, men mycket arbete återstår.
Araz, Björn, Soffia
