Avhandling. Aortaklaffbyte är en effektiv behandling för patienter med allvarlig aortaklaffsjukdom. I Sverige genomgår cirka 1 400 patienter per år kirurgiskt aortaklaffbyte. Den sjuka klaffen byts ut mot en klaffprotes tillverkad av mekaniskt eller biologiskt material. Syftet med denna avhandling var att undersöka mortalitet och morbiditet efter kirurgiskt aortaklaffbyte med olika typer av klaffproteser.

Mekaniska klaffproteser har lång hållbarhet men innebär livslång behandling med warfarin. Biologiska klaffproteser kräver inte warfarinbehandling, men har i stället begränsad hållbarhet och rekommenderas därför framför allt till äldre patienter. Trots detta används biologiska klaffproteser allt mer även till yngre patienter. I en kohortstudie inkluderades 4 545 patienter i åldern 50–69 år som genomgått aortaklaffbyte i Sverige. Data hämtades från Swedeheart-registret. I denna delstudie sågs en ökad överlevnad för patienter som genomgått aortaklaffbyte med mekaniska jämfört med biologiska klaffproteser (justerad hazardkvot [HR] 1,34, 95 procents konfidensintervall [95KI] 1,09–1,66).

I en annan nationell, registerbaserad delstudie undersöktes 13 102 patienter som genomgått aortaklaffbyte och hade måttligt nedsatt (eGFR 30–60 ml/min/1,73 m2) eller normal njurfunktion. Patienter med måttligt nedsatt njurfunktion hade signifikant sämre överlevnad än patienter med normal njurfunktion.

Protesendokardit är en allvarlig komplikation efter aortaklaffbyte. I en registerbaserad studie sågs en årlig förekomst av protesendokardit på 0,57 procent baserad på 26 580 patienter som genomgått aortaklaffbyte i Sverige. Förekomsten var högst första året efter operation och var därefter stabil på cirka 0,5 procent per år under 18 års uppföljning.

I en observationsstudie och en systematisk litteraturöversikt och metaanalys sågs ingen skillnad i överlevnad hos patienter som genomgått aortaklaffbyte med en klaffprotes gjord av vävnad från kalv jämfört med vävnad från gris. Vi undersökte även den hemodynamiska funktionen efter aortaklaffbyte med en klaffprotes gjord av vävnad från gris och fann en acceptabel funktion på lång sikt.

Avhandlingens resultat kan direkt implementeras i den kliniska vardagen, eftersom kunskap om morbiditet och mortalitet efter kirurgiskt aortaklaffbyte ligger till grund för att välja rätt klaffprotes till rätt patient. Denna kunskap är också viktig för att underlätta preoperativ riskbedömning och för att optimera uppföljning av olika patientgrupper efter operation.