Ökad frakturrisk efter gastrisk bypass

Egenreferat. Gastrisk bypass är den vanligaste och effektivaste överviktskirurgin som används i dag. Det är känt att gastrisk bypass leder till benförlust, men frakturrisken efter kirurgi är otillräckligt kartlagd. Dessutom har inte frakturrisken efter gastrisk bypass studerats hos patienter med diabetes. Diabetes påverkas av operationen och är också en riskfaktor för fraktur.

Syftet med denna retrospektiva kohortstudie var att undersöka om operation med gastrisk bypass på patienter med och utan diabetes var associerad med ökad frakturrisk, och om frakturrisken i så fall var associerad med viktförlust eller otillräckligt kalcium- och vitamin D-tillskott efter operation.

Vi använde Scandinavian obesity surgery registry (SOReg) för att identifiera 38 971 obesa patienter som hade genomgått gastrisk bypass, 7 758 med diabetes mellitus och 31 213 utan. Lika många kontroller identifierades ur Nationella diabetesregistret och Socialstyrelsens patientregister, matchade för att vara så lika de opererade som möjligt vad gäller fetmarelaterad sjuklighet, frakturrisk och kontraindikationer för operation. Risken för fraktur och fallskada undersöktes med Cox-modeller.

Under en medianuppföljningstid om 3,1 år (kvartilavstånd [IQR] 1,7–4,6 år) var gastrisk bypass-kirurgi associerad med en ökad risk för fraktur hos patienter både med och utan diabetes, i multivariat justerad Cox-modell (hazardkvot [HR] 1,26, 95 procents konfidensintervall [95KI] 1,05–1,53 respektive HR 1,32, 95KI 1,18–1,47). När frakturrisken tilläts variera över tid, ökade den med ökande tid efter operation jämfört med kontrollerna. Risken för fallskada var också ökad efter gastrisk bypass-kirurgi, medan en stor viktförlust eller lågt kalcium- och vitamin D-tillskott inte var associerad med ökad frakturrisk.

Sammanfattningsvis fann vi att gastrisk bypass-kirurgi oavsett diabetesstatus var associerad med en ökad frakturrisk, där ökad fallrisk kan bidra till ökad frakturrisk. Det kommer således att vara viktigt att följa opererade patienter, utvärdera frakturrisken och vid behov sätta in åtgärder för att förebygga frakturer hos riskindivider.