Avhandling. Tidigare undersökningar av snusning och dess hjärt–kärleffekter har allmänt fokuserat på aterosklerosrelaterade diagnoser såsom hjärtinfarkt och stroke, troligen eftersom rökning är en väletablerad riskfaktor för sådan sjukdom. Även om snus inte ger upphov till åderförkalkning, som rökning ger via förbränningsprodukter, så kan de potenta akuta puls- och blodtrycksstegrande effekterna av snus och nikotin påverka hjärt–kärlsystemet. Syftet med denna avhandling var att undersöka om snusanvändning har betydelse för insjuknande i hjärtsvikt och för prognosen efter hjärtinfarkt. Nationella hälsoregister, observationsstudier samt kvalitetsregistret för hjärtinfarkter (Swedeheart) har använts och data har analyserats med Cox-regression.
Snusanvändning var förknippad med högre risk för hjärtsvikt (hazardkvot [HR] 1,27, 95 procents konfidensintervall [95KI] 1,07–1,50), och risken ökade ju mer man snusade. Denna koppling sågs endast vid hjärtsvikt som inte hade föregåtts av en hjärtinfarkt, vilket talar för en direkt hjärtmuskelpåverkan snarare än en aterosklerosrelaterad effekt (studie I och II). I studie III var akuta, kortsiktiga eller långsiktiga komplikationer efter hjärtinfarkt totalt sett inte vanligare hos snusare än hos icke-snusare, men i en förbestämd tilläggsanalys där gruppen aldrig-rökare studerades hade snusare en högre risk för död än icke-snusare (HR 1,29, 95KI 1,02–1,64). Snusstopp efter hjärtinfarkt var förknippat med en nästan halverad dödlighet under en i genomsnitt drygt 2 år lång studietid, vilket närapå motsvarade den fördel som sågs med rökstopp (studie IV).
Sammanfattningsvis var snusning kopplad till högre risk för hjärtsvikt och dödlighet efter hjärtinfarkt. Med reservation för avhandlingens icke-randomiserade upplägg, vilket gör att okända kvarstående förväxlingsfaktorer kan föreligga, antyder resultaten ändå en potentiell betydelse för folkhälsan som bör tas i beaktande vid riskbedömning av snus, samt eventuellt även av andra former av rökfria nikotinprodukter.
