Egenreferat. Fettmassans storlek kan variera stort, men bestäms både av fettcellernas storlek och av antalet fettceller. Människor med fetma har således både större fettceller och ungefär dubbelt så många fettceller som normalviktiga personer. Det har länge varit känt att förändringar i fettvävens storlek i vuxen ålder sker genom förändringar i fettcellernas storlek. Huruvida fettcellsantalet också kan påverkas av uppgång eller nedgång i vikt har däremot varit omdebatterat.
I denna studie studerade vi hur fettcellsantalet förändras över mycket lång tid hos vuxna individer. Vi följde två grupper: i den ena hade vi 27 personer som över 10 år uppvisade spontan viktökning eller förblev viktstabila, i den andra följde vi 21 personer med fetma före och 2 år efter viktnedgång genom bariatrisk kirurgi. Genom att studera fettbiopsier från bukens underhudsfett före och efter uppföljning kunde vi visa att fettcellsantalet ökar i samband med viktuppgång men förblir oförändrat efter viktnedgång.
Analyser av det globala genuttrycket i fettväven identifierade ett litet antal gener, kodande för tillväxtfaktorer, vars uttryck var associerade med förändringar i fettcellsantalet. Endast en av dessa, »transforming growth factor β3« (TGFβ3), ökade celldelningen av fettcellsprekursorer i cellkulturer från mus eller människa vilket ledde till att fler celler kunde mogna ut till fettceller. Att TGFβ3 styr fettcellsantalet även in vivo visades i knockoutmöss, där de muterade mössen uppvisade färre och större fettceller. Denna fettvävshypertrofi är starkt kopplad till typ 2-diabetes, vilket bekräftades då mössen visade sig vara mer glukosintoleranta.
Sammantaget visar vår studie att fettcellsantalet hos vuxna människor kan öka, men inte minska, vilket kanske kan förklara varför det är så svårt att bibehålla en reducerad kroppsvikt efter bantning. Vi har också identifierat en faktor som styr fettcellantalet som skulle kunna användas vid rekonstruktiv kirurgi, till exempel efter cancer eller brännskadebehandling.
