Egenreferat. Stroke är den vanligaste orsaken till epilepsi efter medelåldern. Valet av antiepileptiskt läkemedel är komplext och styrs av en rad individfaktorer såsom annan medicinering, samsjuklighet och biverkningskänslighet. Karbamazepin var länge förstahandsval, men läkemedlets induktion av leverenzymer befaras störa sekundärprofylax efter stroke. Två mindre öppna randomiserade prövningar har också visat att lamotrigin respektive levetiracetam tolereras bättre av patienter med poststroke-epilepsi än karbamazepin. Hur behandlingsmönstret i rutinsjukvård ser ut har inte undersökts.
Genom att samköra det nationella kvalitetsregistret Riksstroke med Patientregistret och Läkemedelsregistret identifierade vi 4 991 patienter som drabbades av stroke 2005–2010 och senare diagnostiserades med epilepsi samt påbörjade antiepileptisk behandling. Patienterna följdes till slutet av 2014.
Under studieperioden förändrades förskrivningsmönstret. 2006 utgjorde karbamazepin 56 procent av alla förstagångsförskrivningar. 2013 ersatte levetiracetam karbamazepin som det vanligaste initialt förskrivna läkemedlet vid epilepsi efter stroke (37 vs 30 procent). Med hjälp av en algoritm baserad på receptuttag undersöktes sedan tid till utsättning. Retentionsgraden (i epilepsisammanhang ett integrerat mått på effektivitet och tolerabilitet) var högst för lamotrigin (75 procent, 95 procents konfidensintervall [95KI] 70,4–79,4), följt av levetiracetam (69 procent, 95KI 62,9–74,3), oxkarbazepin (68 procent, 95KI 55,2–79,8), valproat (62 procent, 95KI 57,8–66,4), karbamazepin (60 procent, 95KI 57,6–62,4) och fenytoin (55 procent, 95KI 45,2–64,0). Risken för utsättning, justerad för bakgrundsdata, var lägre för lamotrigin och levetiracetam än för karbamazepin.
Studien visar att läkare i Sverige har förändrat sitt förskrivningsmönster från äldre och mer interaktionsbenägna antiepileptiska läkemedel till nyare och bättre tolererade sådana. Patienter med epilepsi efter stroke är mer benägna att fortsätta med lamotrigin och levetiracetam, vilket är i linje med resultat från mindre, randomiserade studier.
