Egenreferat. Antidepressiva läkemedel har associerats med en ökad risk för fall och frakturer, något som inskränker möjligheterna att behandla depression hos äldre människor. Syftet med vår studie var att utforska associationen mellan antidepressiva och höftfraktur året före och efter insatt behandling.

Studiepopulationen selekterades från Läkemedelsregistret. De över 65 år som hämtade ut minst ett recept på antidepressiva mellan 2006 och 2011 matchades på kön och ålder mot individer som inte använde antidepressiva under perioden. Kompletterande data inhämtades från bland annat Patientregistret. Associationer mellan antidepressiva och höftfraktur analyserades från 1 år innan påbörjad behandling till 1 år efter.

Totalt ingick 408 144 personer i studien. Medelåldern var 80,1 år och 63,1 procent var kvinnor. De som använde antidepressiva diagnostiserades med mer än dubbelt så många höftfrakturer, både före och efter insatt behandling. De starkaste sambanden mellan antidepressiva och höftfraktur sågs 16–30 dagar före behandlingsstart. Mönstret var detsamma för män och kvinnor, i olika åldersgrupper och för de olika antidepressiva preparaten. Det fanns inget tydligt samband mellan en högre dos antidepressiva och en ökad risk för höftfraktur.

I denna matchade kohortstudie sågs starka associationer mellan antidepressiva läkemedel och höftfraktur, både före och efter insatt behandling. Ett samband mellan antidepressiv behandling och en ökad risk för frakturer är känt sedan tidigare, och har lett till att bland annat Socialstyrelsen varnar för att förskriva antidepressiva till äldre med ökad fallrisk. Att de som senare behandlas med antidepressiva har den högsta risken för fraktur redan före behandlingsstart är inte känt sedan tidigare. Detta tolkar vi som att sambandet mellan antidepressiva och höftfraktur i första hand beror på andra faktorer än antidepressiva läkemedel. Framför allt den höga samsjukligheten hos dem som behandlas med antidepressiva läkemedel kan leda till en ökad risk för frakturer. Vår uppfattning är att beslutet att behandla äldres depressioner med läkemedel i första hand bör styras av behandlingens eventuella positiva effekter och inte av rädsla för ökad fallrisk.