Avhandling. I DSM-5 är icke suicidal självskada inkluderad som en föreslagen diagnos i behov av mer forskning. Den har definierats som självorsakad skada mot kroppsytan utan självmordsavsikt, som att skära eller bränna sig. Att sex kan användas som en typ av självskada är inte vedertaget internationellt eller inom forskningen, men har uppmärksammats i Sverige de senaste åren.
Som del av en avhandling vid Linköpings universitet ställdes frågan »Har du någonsin använt sex för att avsiktligt skada dig själv?« till ett nationellt urval av elever på tredje året på gymnasiet i Sverige (medelålder 18 +/– 0,6 år, svarsfrekvens 59,7 procent, n = 5 839). Totalt uppgav 3,2 procent (n = 100) av flickorna och 0,8 procent (n = 20) av pojkarna att de någon gång haft sex för att avsiktligt skada sig själva. Sex som självskada var starkt kopplat till tidigare sexuella övergrepp, fysisk och psykisk misshandel, icke heterosexuell orientering, traumasymtom, dissociation och depression. En stor andel hade varit i kontakt med vården för psykiska besvär såsom depression och ångest, ätstörningsproblematik och suicidförsök. Funktionen av sex som självskada undersöktes både i den epidemiologiska studien och i en internetbaserad kvalitativ studie med 199 informanter i åldern 15–64 år (medel = 27,9 år) med erfarenhet av sex som självskada. I båda studierna beskrevs att sex som självskada användes som ett sätt att reglera känslor, exempelvis ångest, eller för att få positiv eller negativ bekräftelse. Funktionen var jämförbar med att skära eller bränna sig, men då sex oftast inte gav några synliga ärr kunde man föredra att använda sex som självskada även om det kunde leda till en ond spiral med alltmer riskfyllda sexuella situationer. Sex som självskada beskrevs som självvalda sexuella situationer som kunde innefatta både fysisk och psykisk skada.
Sammanfattningsvis beskrevs ett beteende som utifrån funktionen kan jämföras med direkt självskada och som kan vara svårt att bryta. Då sex som självskada är starkt kopplat till dåligt psykiskt mående är det viktigt att uppmärksamma inom sjukvården. Enheter som psykiatriska kliniker, kvinnokliniker, ungdomsmottagningar och akutenheter kommer i kontakt med denna patientgrupp och bör därför ha kunskap i ämnet för att förebygga vidare traumatisering och utsatthet. Patientgruppen är ofta i behov av behandling för posttraumatisk stress, stöttning i den sexuella hälsan samt hjälp med att hantera känsloreglering.
