Egenreferat. Risken för suicid är förhöjd den första tiden efter utskrivning från psykiatrisk klinik, och för den ansvarige läkaren är det angeläget att så bra som möjligt kunna värdera risken när uppföljning ska planeras. Syftet med denna studie var att undersöka risken för suicid den allra första tiden efter utskrivning i en stor kohort. Med hjälp av data från Nationella patientregistret och Dödsorsaksregistret har vi kunnat studera hur risken för suicid den första månaden efter utskrivning varierar beroende på utskrivningsdiagnos och på om suicidförsök föregått inläggningen [1].
Mellan åren 1973 och 2009 identifierades nästan 2,9 miljoner utskrivningar från psykiatriska kliniker i Sverige. Inom de första 30 dagarna efter utskrivning inträffade totalt 3 695 suicid, vilket motsvarar en incidens på 181 suicid per 10 000 personår. Detta kan jämföras med självmordstalen i den svenska befolkningen, som under 2000-talet legat mellan 1,5–1,7 suicid per 10 000 personår. Depression (inklusive bipolär depression) var både den vanligaste huvuddiagnosen (32 procent) bland dem som dog i suicid och den diagnosgrupp som var förenad med högst suicidrisk jämfört med risken vid alkoholbruksyndrom, som användes som referensgrupp.
Även diagnosgruppen krisreaktioner uppvisade tydligt förhöjd risk för suicid, särskilt bland männen. Om en självskada eller ett självmordsförsök fanns registrerat inom 30 dagar före inskrivningen steg risken för suicid markant i alla diagnosgrupper, i synnerhet bland patienter med schizofreni och andra psykostillstånd.
Studien, som är den hittills största av suicid omedelbart efter utskrivning, bekräftar teorin att övergången mellan sluten- och öppenvård är ett särskilt skört skede vad avser risken för suicid, i synnerhet för deprimerade patienter. Fyndet att risken är särskilt förhöjd bland psykospatienter som gjort ett suicidförsök har rapporterats tidigare [2], och våra aktuella resultat indikerar att dessa psykospatienter kan behöva snar och omsorgsfull uppföljning efter utskrivning för att öka möjligheterna att förhindra att suicid sker i nära anslutning till vårdtillfället.
Referenser
Totalt så skedde 3695 suicid 30 dagar efter 2 883 088 utskrivningar. Det blir en prevalens på 0.13%. Så stor är alltså risken för suicid efter utskrivning.
Ponera att vi kunde göra mycket bra suicidriskbedömningar vid utskrivning. Säg att sensitiviteten och specificiteten vid sådan bedömning var 0.9. Det positiva prediktiva värdet skulle då ligga på 1 %. Det betyder att vi skulle ha fel i 99 % av fallen då vi trodde någon skulle ta livet av sig. Å andra sidan skulle det negativa prediktiva värdet vara 99.9 %. Det betyder att vi skulle ha rätt i så gott som alla fall då vi trodde att patienten inte skulle ta livet av sig. Kort sagt, vid en sådan suicidbedömning skulle vi troligtvis ha fel om vi trodde att patienten skulle ta livet av sig och rätt om vi inte trodde att han skulle göra det. Statistiskt sett är ovanliga händelser mycket svåra att förutspå även vid de bästa bedömningarna (dvs. sådana med hög specificitet och sensitivitet).
Då verklighetes suicidriskbedömningar inte har så hög sensitivitet och specificitet blir chansen att faktiskt förutspå ett framtida suicid så gott som obefintlig. Denna problematik med suicidriskbedömningar lyfts sällan fram.
