Egenreferat. Njursvikt beräknas förekomma hos 0,12 procent av befolkningen i Sverige [1]. Tillståndet är möjligt att förebygga eller senarelägga genom behandling av bakomliggande sjukdomsorsaker, med vinster för enskilda och med minskade kostnader på samhällsnivå.
Vi identifierade personer utan tidigare njursvikt i Sjukhusregistret den 1 januari 1998 och följde dem till 31 december 2012 med uppgift om första eller andra generationens invandrare, det vill säga utlandsfödda respektive svenskfödda med minst en utlandsfödd förälder. Vi registrerade även samsjuklighet, socioekonomiska faktorer och land eller region för utlandsfödda. I förstagenerationsstudien ingick totalt 6,4 miljoner individer och i andragenerationsstudien 8,4 miljoner, varav 0,27 respektive 0,15 procent enligt ICD-koder i Sjukhusregistret hade diagnostiserats med njursvikt [2].
Statistisk analys genomfördes med Cox-regression, uppdelat för kön, dock inte i andragenerationsstudien på grund av för få fall. Justering för ålder, socioekonomiska faktorer och samsjuklighet gjordes. Vi beräknade även »population attributable fraction« (PAF) för samsjuklighet, det vill säga hur stor andel av denna som kan kopplas till njursvikt. Sammanräknad PAF kan överstiga 100 procent.
När vi analyserade första generationens invandrare fann vi en ökad risk för njursvikt generellt: för män hazardkvot [HR] 1,10 (95 procents konfidensintervall [95KI] 1,04–1,16) och för kvinnor HR 1,12 (95KI 1,04–1,21), medan det bland andra generationens invandrare inte sågs någon generellt ökad risk jämfört med risken för svenskfödda (HR 0,98, 95KI 0,92–1,04).
I förstagenerationsstudien såg vi en förhöjd risk för män och kvinnor från östeuropeiska länder, Afrika och Asien (framför allt från länder i Mellanöstern, med högst risk för irakiska invandrare), bland män från Nordamerika och kvinnor från Latinamerika och Danmark, och lägre risk för män från Finland. I andragenerationsstudien fanns en ökad risk för personer med föräldrar från Nederländerna, Bosnien och Asien (framför allt från Libanon) och en minskad risk hos personer med föräldrar från Finland och Latinamerika. I mönstren för samsjuklighet var hypertoni vanligast i alla grupper (mellan 37 och 46 procent), följt av glomerulära sjukdomar (mellan 20 och 34 procent), diabetes (mellan 18 och 25 procent), akut njursvikt (mellan 14 och 18 procent) och reno-tubulo-interstitiella sjukdomar (mellan 9 och 17 procent).
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att vissa grupper av utlandsfödda svenskar har en högre risk för njursvikt. Njursvikt kan förebyggas med en bra behandling av framför allt hypertoni och diabetes.
