Egenreferat. Vården av extremt underburna barn har utvecklats avsevärt under de senaste decennierna med allt fler överlevande bland de mest omogna barnen. Det finns dock betydande skillnader i handläggningen av dessa, och med det en pågående diskussion kring vid vilken gestationsålder ett barn kan anses ha tillräckligt goda överlevnadschanser för att motivera aktiva insatser.

Mot bakgrund av detta genomfördes nyligen en studie innefattande barn födda vid en gestationsålder av 22 veckor under 2006–2015, där Akademiska barnsjukhuset i Uppsala jämfördes med Nationwide Children’s Hospital i Columbus, Ohio [1]. På Akademiska barnsjukhuset handlades samtliga barn proaktivt (»comprehensive approach«), medan man på Nationwide Children’s Hospital gav vård utifrån ansvariga läkares bedömning av prognos i kombination med föräldrarnas önskemål (»selective approach«), en handläggning som är representativ för många kliniker internationellt.

Uppföljningstiden var 2,5 år. Överlevnaden var 21/40 patienter (53 procent) i Uppsala, klart högre sett till total överlevnad (6/72, 8 procent) än på sjukhuset i Columbus, men också högre än överlevnaden bland de barn där som fått full proaktiv handläggning (3/16, 19 procent). Proaktiv handläggning definierades som intubation samt surfaktantbehandling vid födseln med efterföljande intensivvård, och även erhållande av antenatala steroider, en betydelsefull intervention med inverkan på bland annat barnens lungmognad. Man jämförde även de vanligaste komplikationerna vid för tidig födsel, innefattande den kroniska lungsjukdomen bronkopulmonell dysplasi, hjärnblödning och ögonförändringar av typen retinopati, samt även neurologiska sequelae vid långtidsuppföljning.

Att överlevnaden i den icke-selekterade gruppen av barn i Uppsala var högre även jämfört med den selekterade gruppen i Columbus som vårdades aktivt visar på svårigheterna att prognostisera utfallet och stödjer således en icke-selektiv handläggning. En vanlig invändning mot detta är att det leder till ökad sjuklighet hos de överlevande, men resultaten avseende detta var likvärdiga eller bättre för barnen födda i Uppsala.

Studien uppmärksammades också i en ledare [2] som vidare kommenterar resultaten. Det krävs både fortsatt kort- och långsiktig uppföljning, men mer än 50 procents överlevnad inger hopp om möjligheter till förbättringar av utfallet i denna patientgrupp.