Stigande HbA1c kopplat till risk för reinfarkt vid typ 1-diabetes

Egenreferat. I randomiserade studier där man intensivt behandlar individer med diabetes till en bra glukoskontroll minskar risken för mikrovaskulära komplikationer. Vad gäller makrovaskulära komplikationer tycks effekten av en bra glukoskontroll ge resultat senare i livet [1].

Det är oklart hur sambandet mellan glukoskontroll och risk för reinfarkt hos individer med typ 1-diabetes som redan drabbats av en hjärtinfarkt ser ut. Likaså är det oklart vilket samband glukoskontrollen har med förtida död eller sjukhusinläggning på grund av hjärtsvikt hos samma målgrupp.

I denna registerbaserade studie [2] undersökte vi, med hjälp av Patientregistret och Nationellt diabetesregister, alla individer med typ 1-diabetes som för första gången drabbats av hjärtinfarkt mellan åren 1995–2013 (n = 1 607). Från studiestart kategoriserades individerna utifrån riktlinjer för bra glukoskontroll (HbA_1c ≤ 53 mmol/mol), som utgjorde referens. Därefter kategoriserades individerna med 10 mmol/mol HbA_1c-ökning till 54–64 mmol/mol, 65–75 mmol/mol, 76–86 mmol/mol och > 87 mmol/mol. Vi använde Cox-regression för att uppskatta den relativa risken för att drabbas av det primära utfallsmåttet reinfarkt, och de sekundära utfallsmåtten död och hjärtsvikt i de olika kategorierna av HbA_1c jämfört med referensgruppen justerat för förväxlingsfaktorer.

Medelåldern var 64 år (45 procent kvinnor). Under medeluppföljningstiden på drygt 3 år drabbades 245 individer (15 procent) av reinfarkt; 616 (38 procent) dog, och 237 (15 procent) insjuknade i hjärtsvikt. Med stigande HbA_1c ökade risken att drabbas av reinfarkt. HbA_1c-värden 54–64 mmol/mol var associerade med 15 procent högre risk, 65–75 mmol/mol med 38 procent högre risk, 76–86 mmol/mol med 91 procent ökad risk och HbA_1c-värden  > 87 mmol/mol med 69 procent högre risk för reinfarkt jämfört med HbA_1c ≤ 53 mmol/mol.

Då vi undersökte HbA_1c som kontinuerlig variabel fann vi att den relativa risken var 14, 20 och 14 procent högre för reinfarkt, hjärtsvikt respektive död för varje 10 mmol/mol ökning av HbA_1c från referensvärdet.

Sammanfattningsvis fann vi ett starkt samband mellan stigande nivåer av HbA_1c och risk för reinfarkt hos individer med typ 1-diabetes efter en första hjärtinfarkt. Eftersom studiens design inte tillåter oss att diskutera eventuella orsakssamband kan vi heller inte uttala oss om vinsten med god glukoskontroll efter hjärtinfarkt hos denna målgrupp. En sådan fråga måste besvaras med en randomiserad studie.