Egenreferat. Polyklorerade bifenyler (PCB) är en grupp miljögifter som omfattas av restriktioner i många länder, och förbuden har lett till lägre halter i miljön. 1978 förbjöd Sverige användningen av PCB i nya produkter, och 1995 skärptes kraven så att användning av alla produkter som innehåller PCB förbjöds. Men då dessa ämnen bryts ner mycket långsamt och lagras i fettväv finns de fortfarande kvar i djur och människor långt efter att förbuden införts. Speciellt PCB med många kloratomer i molekylen finns kvar i blodet hos de flesta svenskar. Syftet med denna studie var att undersöka om höga nivåer av PCB i befolkningen är relaterade till för tidig död.
PIVUS-studien omfattar cirka 1 000 slumpvis utvalda 70-åringar i Uppsala som följts under en längre tid. I den aktuella studien mättes nivåer av PCB i blodet år 2001–2004 och sedan även vid 75 års ålder. Uppföljning av vilka som avlidit under en tioårsperiod (n = 158) visade att de individer som hade de högsta nivåerna av PCB med många kloratomer i blodet hade cirka 50 procents ökad mortalitetsrisk (hazardkvot 1,55; 95 procents konfidensintervall 1,26–1,91; P < 0,001), framför allt i hjärt–kärlsjukdom, jämfört med övriga grupper. Det motsvarar cirka sju extra dödsfall under den tioåriga uppföljningstiden [1].
Resultaten var oberoende av riskfaktorer som tidigare förknippats med hjärt–kärlsjukdom, som högt blodtryck, diabetes, rökning, fetma, höga kolesterolvärden, låg utbildning och kardiovaskulär sjukdom vid 70 års ålder.
Tidigare studier har även visat samband mellan höga nivåer av PCB och åderförkalkning hos både människor [2] och försöksdjur vilket, tillsammans med dessa nya data, talar för att man bör begränsa intaget av PCB via födan. Ämnena är fettlösliga och finns främst i feta animaliska livsmedel som fisk, kött och mejeriprodukter. Särskilt höga halter finns enligt Livsmedelsverket i fet fisk som strömming och vildfångad lax från förorenade områden, till exempel Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern.
