Egenreferat. Det finns en stor individuell variation i återhämtning efter stroke, som inte fullt förklaras av kliniska faktorer såsom ålder och strokens initiala svårighetsgrad. Kunskapen om genetiska faktorers roll är begränsad. Sådan kunskap kan ge ökad förståelse av bakomliggande mekanismer, vilket på sikt kan leda till nya möjligheter för behandling och prognostisering.
Den aktuella studien inkluderade 6 165 individer med ischemisk stroke från 12 studier i Europa, USA och Australien, där information om genotyp samt funktionsnivå 3 månader efter stroke var insamlad. Funktionsnivå hade mätts med den modifierade Rankinskalan (mRS) som innehåller 7 steg, från inga symtom till död. De som klarar sin vardag utan hjälp (mRS 0–2) kan jämföras med dem som är beroende av hjälp (mRS 3–6). I en helgenomundersökning analyserade vi genvarianter med allelfrekvens > 1 procent spridda över arvsmassan för association till funktionsnivå 3 månader efter stroke. Signifikansnivån var P < 5 × 10-8.
En vanlig genvariant (allelfrekvens 0,23) var associerad med en cirka 40 procent ökad risk att hamna i gruppen med sämre funktionsutfall 3 månader efter stroke (mRS 3–6, P = 5,3 × 10-9). Sambandet var oberoende av graden av neurologiska bortfall vid insjuknandet, ålder och kön. Information från genetiska databaser visar att varianten kan kopplas till uttryck av en gen som kodar för en subenhet av proteinfosfatas 1, vilket uttrycks i hjärnan och är av betydelse för plasticitet, minne och inlärning. Vi hittade också flera varianter med möjlig koppling till utfallet (P < 10-5), varav några kan kopplas till gener som i djurmodeller haft betydelse för utfall efter stroke.
Vår studie är den första i sitt slag. Fynden behöver replikeras och undersökas vidare i experimentella studier, men innebär ett steg mot ökad förståelse av mekanismer bakom variationen i funktionsnivå efter stroke.
