Egenreferat. Att vuxna patienter med inflammatorisk tarmsjukdom, IBD, (ulcerös kolit eller Crohns sjukdom) har ökad risk för psykisk ohälsa är påvisat i populationsbaserade studier. IBD som debuterar i barndomen har ett mer aggressivt sjukdomsförlopp, och tidigare kliniska studier [1] tyder på att IBD kan ha koppling till psykisk ohälsa även hos barn, men detta har tidigare inte studerats i riksomfattande studier.

I en nationell registerbaserad kohortstudie [2] studerade vi 6 464 barn med IBD från Patientregistret. Information om psykisk ohälsa hämtades från Patientregistret samt Stockholms läns landstings barn- och ungdomspsykiatris register Pastill och Habilitering och hälsas brukarregister. För att identifiera patienter med ADHD användes även Läkemedelsregistrets information om förskrivningar av ADHD-läkemedel.

Sambandet mellan IBD och risk för psykisk ohälsa senare i livet analyserades genom att jämföra barn med IBD med både friska barn födda i Sverige under åren 1973–2013 och patienternas egna syskon. Syskonjämförelser gör det möjligt att ta hänsyn till en mängd omgivningsfaktorer, såsom socioekonomiska faktorer och livsstil, men också genetiska faktorer hos modern, som kan vara viktiga för psykisk störning hos barn.

Under en genomsnittlig uppföljningstid på nio år fick 1 117 (17,3 procent) barn med IBD en diagnos på psykisk störning jämfört med 38 044 (11,8 procent) av de friska barnen och 726 (10,4 procent) av syskonen. Det innebär att barn med IBD löpte 1,6 gånger (95 procents konfidensintervall [95KI] 1,5–1,7) ökad risk att drabbas av psykisk ohälsa jämfört med svenska barn i allmänhet, och likaså en ökad risk jämfört med sina syskon.

Vår studie visade vidare på en förhöjd risk för både självmordsförsök (hasardkvot [HR] 1,4; 95KI 1,2–1,7) och specifika psykiatriska diagnoser såsom förstämningssyndrom (HR 1,6; 95KI 1,4–1,7), ångestsyndrom (HR 1,9; 95KI 1,7–2,0), ätstörningar (HR 1,6; 95KI 1,3–2,0), personlighetsstörningar (HR 1,4; 95KI 1,1–1,8), ADHD (HR 1,2; 95KI 1,1–1,4) samt autismspektrumtillstånd (HR 1,4; 95KI 1,1–1,7).

Högst var risken för psykiska besvär under det första året med IBD (HR 3,5; 95KI 3,0–4,0). Barn med en IBD-diagnos före sex års ålder (HR 2,4; 95KI 1,9–3,1) och barn till föräldrar med egen psykisk ohälsa (HR 3,4; 95KI 1,7–6,7) löpte extra hög risk.

Sammanfattningsvis visar vår studie att barn med IBD och deras föräldrar är i behov av psykologiskt stöd och noggrann uppföljning. Särskilda behov har barn som insjuknat i tidig ålder och barn till föräldrar med egen psykisk ohälsa.