Avhandling. Bipolär sjukdom karaktäriseras av återkommande kraftiga förskjutningar i stämningsläge och aktivitetsnivå. De två huvudtyperna av bipolär sjukdom är bipolär typ 1 och typ 2. Bipolär typ 1 innebär att man har haft minst ett maniskt skov och vanligtvis en eller flera depressioner. Vid bipolär typ 2 har man förutom en eller flera depressioner minst ett tillfälle med lindrigare form av uppvarvning som kallas hypomani. Sjukdomsförloppet varierar avsevärt mellan individer. Behandlingen syftar inte bara till att lindra akuta skov utan främst till att förhindra nya skov. Nya läkemedel för bipolär sjukdom har introducerats under 2000-talet och har marknadsförts intensivt. Förutom farmaka är patientutbildning en viktig kompletterande åtgärd.

I en avhandling med fem delarbeten från Göteborgs universitet användes data från kvalitetsregistret Bipolär. Vi undersökte skillnader mellan de två viktigaste undergrupperna av bipolär sjukdom, typ 1 och typ 2. Uppdelningen är etablerad men ej oomtvistad. Vi fann tydliga fenomenologiska skillnader som inte kan förklaras av de diagnostiska kriterierna. Typ 2 hade ett annat och mer komplext sjukdomsförlopp och mer psykisk samsjuklighet. Detta stödjer validiteten av undergrupperna, och resultaten kan även utgöra diagnostiskt stöd i tidigt skede samt för planering av fortsatt behandling.

I ett andra delarbete fann vi att litiumförskrivningen minskade stadigt under perioden 2007–2013, medan lamotrigin och quetiapin ökade. Detta ligger inte i linje med internationella riktlinjer och väcker frågor om varför dessa förändringar skett. Gynnsammare biverkningsprofil kan vara en förklaring, men intensiv marknadsföring av nyare preparat kan också spela in. Kvalitetsregistret Bipolär har haft ökad litiumanvändning som ett prioriterat mål, och sedan vår studie publicerades har trenden med vikande litiumförskrivning vänt, vilket är uppmuntrande.

I det tredje delarbetet fann vi att patientutbildning minskade risken för depressiva och maniska skov samt för inneliggande vårdI de sista två delarbetena utforskade vi om kön och utbildningsnivå har betydelse för vilken vård personer med bipolär sjukdom får. Enligt hälso- och sjukvårdslagen är jämlik vård ett övergripande mål, vilket innebär att individer ska få lika vård oavsett kön, ålder, utbildningsnivå och social status. Vi fann att läkemedelsbehandling och framför allt psykoterapi var vanligare hos kvinnor. Högre utbildning hos patienten var också associerad med större sannolikhet att erhålla psykoterapi och patientutbildning. Det finns tänkbara rationella förklaringar till dessa fynd, men det går inte att utesluta omotiverade skillnader i behandlingen beroende på kön och patientens utbildningsnivå.