Egenreferat. Funktionella mag–tarmsjukdomar kännetecknas av kroniska och/eller återkommande symtom från mag–tarmkanalen, som inte kan förklaras av påvisbara strukturella eller biokemiska förändringar vid kliniska rutinundersökningar. Diagnoserna ställs via symtombaserade kriterier, där Rom IV-kriterierna är de senaste, i kombination med normala fynd vid de undersökningar och provtagningar som görs. Vid typiska symtom och avsaknad av alarmsymtom (till exempel blödning från mag–tarmkanalen) behövs i regel ett fåtal prov för att komma fram till en säker diagnos. Tillgängliga populationsbaserade studier visar att dessa sjukdomar är vanliga men att prevalensen varierar betydligt mellan undersökningar, vilket sannolikt beror på att diagnoskriterier varierat över tid samt påtagliga skillnader i metodik mellan undersökningar. Studier med global täckning och med jämförelser mellan länder saknas.

Det här året har två stora epidemiologiska studier med standardiserad metodik publicerats. Den första fokuserar på den grupp av funktionella mag–tarmsjukdomar, nämligen de funktionella tarmsjukdomarna, som består av IBS (irritable bowel syndrome eller irritabel tarm), funktionell förstoppning, funktionell diarré, funktionell buksvullnad, opioidinducerad förstoppning och ospecifik tarmsjukdom [1]. Denna populationsbaserade studie, som genomfördes via internet, av 6 000 individer i USA, Kanada och Storbritannien visade att 30 procent hade symtom förenliga med en av de sex funktionella tarmsjukdomarna, där ospecifik tarmsjukdom, det vill säga symtom som »inte riktigt kvalar in« bland någon av de andra fem, var vanligast (Figur 1). Skillnader mellan länderna var små. De senaste diagnoskriterierna (Rom IV) innebär en lägre prevalens av IBS (4,6 procent) jämfört med tidigare, då dessa är striktare: nu krävs buksmärta minst en gång per vecka i kombination med avföringsrubbning. Den andra populationsbaserade studien är global, har fokus på alla funktionella mag–tarmsjukdomar och är genomförd med samma metodik (via internet i 24 länder, via personliga intervjuer i 7 länder och via både internet och intervjuer i 2 länder) och med 2 000 individer/land [2]. Bland de drygt 70 000 deltagarna förekom minst en funktionell mag–tarmsjukdom hos 40,7 procent i internetundersökningen och 20,9 procent av de personligt intervjuade. Vad gäller förekomst av de olika funktionella mag–tarmsjukdomarna sågs fler likheter än skillnader mellan länder i olika världsdelar. Gemensamt för båda studierna är att personer med dessa sjukdomar oftare var kvinnor, hade nedsatt livskvalitet och konsumerade mycket sjukvård.