Egenreferat. Njurtransplantation har praktiserats med organ från levande givare i över 50 år. Detta har alltid betraktats som säkert och utan stora konsekvenser för givarna. Vissa studier under senare år har dock visat ökad risk för njursvikt och död bland givarna jämfört med friska kontroller.

I den första delen av ett pågående forskningsprojekt på Rikshospitalet i Oslo har vi tittat på förekomsten av hypertoni bland givare många år efter donation jämfört med friska kontroller. Följande kriterier sattes för att uppfylla diagnosen hypertoni vid uppföljningstillfället: uppmätt blodtryck > 140/90 mm Hg, diagnostiserad hypertoni och/eller användning av antihypertensiv medicin.

Kontrollerna kommer från den norska HUNT-studien. HUNT är en stor befolkningsundersökning från Trøndelag representativ för Norges befolkning. HUNT 1, 2 och 3 är tre undersökningar som genomfördes under tre olika perioder, 1984–86, 1995–97 och 2006–08. Alla kontrollpersoner har deltagit i två av HUNT-studierna: HUNT 3 och antingen HUNT 1 eller HUNT 2. Detta ger oss hälsoinformation om samma kontrollpersoner från två tidpunkter. Den första gången motsvarar (ungefär) donationsperioden och den andra motsvarar perioden då givarna följdes upp. Uppföljningsdata från givarna jämfördes sedan med uppföljningsdata från kontrollpersonerna. Kontrollerna valdes baserat på standarddonationskriterier. Vi uteslöt personer med högt blodtryck, diabetes, dålig njurfunktion (låg GFR), högt BMI och komorbiditet.1 029 givare och 16 084 friska kontrollindivider inkluderades i studien. Den genomsnittliga uppföljningstiden var cirka 11 år för givarna och cirka 16 år för kontrollgruppen. Medelåldern vid donationen var 45 år.

Efter uppföljningsperioden hade 36 procent av givarna utvecklat hypertoni, jämfört med 27 procent av kontrollpersonerna. I den statistiska analysen använde vi stratifierad logistisk regression, där vi hittade en signifikant oddskvot för hypertoni på 1,25 (95 procents konfidensintervall 1,12–1,39) bland levande givare jämfört med kontrollgruppen.

Resultatet är främst av betydelse för givarnas uppföljning där blodtrycket är viktigt att följa under en längre tid efter donationen. Resultaten kommer också att inkluderas i information till nya potentiella givare om möjliga risker vid donation, för att ge bästa möjliga underlag för informerat samtycke.