Egenreferat. Det enteriska nervsystemet (ENS) är beläget i mag–tarmkanalens vägg och är en del av det autonoma nervsystemet. Skador på ENS leder till motorikstörningar med svåra mag–tarmsymtom och nutritionsproblem, så kallad enterisk dysmotilitet eller pseudo-obstruktion. Dysmotilitet kan vara idiopatisk eller läkemedelsorsakad, men är oftast sekundär till sjukdomar som ger upphov till generell neuropati, exempelvis diabetes och neurologiska sjukdomar.

Utredning av dysmotilitet görs på få ställen, och resultaten kan vara svårtolkade. Mikroskopisk analys av fullväggsbiopsi avseende ENS-sjukdomar är tidskrävande och bör utföras av erfaren subspecialist [1]. Paraffinsnitten är 3–5 μm tunna medan neuronens storlek normalt varierar mellan 15 och 40 μm. Antalet tillgängliga ganglier i preparatet kan vara begränsat, och bedömning av atrofi/hypertrofi och relationen mellan olika celltyper är svår. ENS-skador är därför ofta underdiagnostiserade och patienterna underbehandlade. Pålitligare diagnostik är alltså av stort intresse.

För att utforska nyttan av modern 3D-analys togs en 1-mm stor ofärgad biopsi från paraffinfixerade tarmresektat. Först gjordes en översiktsskanning (µDT) och därefter en mer detaljerad skanning (nano-DT) [2].

Huvudresultaten av 3D-analys var att man kunde åtskilja olika celltyper i och runt ganglier och att total och relativ ENS-volym kunde kvantifieras (Figur 1). Volymen var större hos kontrollen än hos patienten med dysmotilitet (Figur 1C och 1D) [2]. Metoden har fördelar jämfört med klassisk histopatologisk diagnostik: 1) ENS-volym kan exakt bestämmas; 2) bedömning av atrofi/hypertrofi blir pålitligare än dagens subjektiva uppskattning; 3) mikrostrukturen mellan olika celltyper och ganglier kan visualiseras för värdefull diagnostisk information; 4) tekniken är mer reproducerbar och mindre användarberoende, och 5) resultatens representativitet kan säkerställas genom flera större prov.

Vår bedömning är att 3D-analys kan förbättra diagnostiken av nervskador, inte bara i ENS, utan även i andra delar av nervsystemet för att mäta volym och uppskatta cell–vävnadsinteraktioner och patologiska inlagringar. Då prevalensen av diabetes och neurologiska sjukdomar ökar riskerar fler patienter att drabbas av autonom/enterisk neuropati. Försämrad motorik försvårar läkemedelsadministration och metabol kontroll. 3D-analys utvecklas kontinuerligt med avseende på teknik, tillgänglighet och tidsåtgång och skulle kunna införas i klinisk praxis för att diagnostisera neuropati inom en rad specialiteter.