Egenreferat. En serie artiklar från 2010 jämförde trender i canceröverlevnad mellan de nordiska länderna 1964–2003 [1]. Det fanns både likheter och skillnader i överlevnad, men med klart sämre utfall för patienter i Danmark. En av slutsatserna var att det under den undersökta tidsperioden inte gick att se någon effekt av de cancerplaner som initierats i början av 2000-talet i Danmark och Norge.

Vår nordiska forskargrupp har gjort en uppdaterad jämförelse av canceröverlevnaden för åren 1990–2016 utifrån databasen NORDCAN med data från de nordiska cancerregistren. Studien omfattade över två miljoner cancerpatienter. Andelen patienter som överlevt ett och fem år efter diagnos undersöktes för cancer i tjocktarm, rektum, lunga, njure, bröst, livmoder, äggstock och prostata samt malignt melanom i huden.

Vi fann att både ett- och femårsöverlevnaden efter cancer fortsatt har förbättrats i alla länder, och tidigare observerade skillnader mellan länderna har minskat [2]. Förbättringen var särskilt tydlig i Danmark, där överlevnaden nu är på samma nivå som i övriga nordiska länder. Ett bra exempel är tjocktarmscancer, där den åldersstandardiserade femårsöverlevnaden i Danmark ökat med 16–17 procentenheter mellan 1990 och 2010, från 46 till 62 procent för kvinnor och från 42 till 60 procent för män (Figur 1). I Sverige var ökningen 12–13 procentenheter under samma period, till 66 procent för kvinnor och 64 procent för män.

För svenska patienter med prostatacancer 2010 var femårsöverlevnaden 92 procent, en ökning med 31 procentenheter sedan 1990. Vi såg också en stor förbättring i ettårsöverlevnad för flera cancerformer under perioden 1990–2015 i Sverige, bland annat ökade överlevnaden för lungcancer till 56 procent för kvinnor och 48 procent för män och för njurcancer till 87 procent för kvinnor och 86 procent för män. Ettårsöverlevnaden vid äggstockscancer ökade med 20 procentenheter till 87 procent år 2015.

Den förbättrade överlevnaden beror sannolikt på en rad faktorer såsom tidigare upptäckt och diagnos, förbättrade behandlingsmöjligheter, införandet av cancerplaner, nationellt enhetliga vårdprogram och standardiserade vårdförlopp.

De nordiska cancerregistren är viktiga källor för att bevaka trender och skillnader i överlevnad och därigenom utvärdera cancersjukvårdens effektivitet samt effekten av politiska beslut och resurssättning.