Ett stort antal experimentella studier och retrospektiva patientstudier har visat att valet av narkosmedel kan påverka långtidsöverlevnaden efter cancerkirurgi. En stor japansk patientdatabas har använts för att retrospektivt studera frågan.
Patienter som opererats för cancer i mag–tarmkanalen mellan 2010 och 2018 valdes ut för analys av total- och återfallsfri överlevnad [1]. Hypotesen var att total intravenös anestesi (TIVA) med propofol skulle ge högre överlevnad än inhalationsbaserad narkos.
Man identifierade 196 303 patienter, varav 29 337 i TIVA-gruppen. Efter omfattande statistisk bearbetning, inklusive regressionsanalyser och propensity score-matchning, kunde ingen skillnad påvisas i total- eller återfallsfri överlevnad mellan grupperna efter en uppföljningstid på två år (median). Efter en instrumentell variabelanalys sågs en svag skillnad i återfallsfri överlevnad till TIVA-gruppens fördel.
Överlevnaden efter kirurgi för cancer i mag–tarmkanalen påverkas inte av valet av narkosmedel, som således bör avgöras av andra överväganden.
Som författarna själva påpekar finns alltid en risk för kvarstående förväxlingsfaktorer i retrospektiva studier, något vi själva nyligen erfarit i en studie med samma frågeställning för bröstcancer [2]. En påtaglig svaghet med den japanska studien är, förutom kort uppföljningstid, att man endast hade data för patienter som avlidit på samma sjukhus där de opererats.
Vi har etikgodkännanden för att studera ett stort antal cancersjukdomar med samma frågeställning som ovan med hjälp av data från två svenska kvalitetsregister, Regionala cancercentrum och Svenskt perioperativt register, varav bröst- och tjocktarmscancer ligger först i pipeline. Svagheterna i den japanska studien kan överbryggas med bättre kontroll på förväxlingsfaktorer och effektmodifierare. Numerären kommer att vara lägre, men den statistiska styrkan kommer att vara tillräcklig.
