Egenreferat. MAX IV-laboratoriet utanför Lund använder en så kallad synkrotron (MAX IV), där man via accelereration av elektroner skapar höggradigt parallella röntgenstrålar, som sedan nyttjas för projekt inom ett stort antal forskningsområden. Tekniken kan till exempel användas för att visualisera komplexa morfologiska strukturer där konventionella tekniker är otillräckliga. Användningen av faskontrast är särskilt värdefull när det gäller mjukvävnad (med låg och relativt homogen attenuering). Nyligen har två studier publicerats [1, 2], där synkrotronbaserad avbildningsteknik, som kan komma att installeras vid MAX IV-laboratoriet, har använts för att studera patofysiologiska processer vid diabetesneuropati och pulmonell hypertension.

Orsaken till diabetesneuropati är fortfarande oklar. Kartläggning av struktur och degeneration av nervfibrer i olika typer av nervbiopsier hos individer med och utan diabetes har kunnat göras med hjälp av ljus- och elektronmikroskopi, där också tecken till regeneration av nervfibrer hos individerna med diabetes noterats, så kallade regenerativa kluster. Med hjälp av synkrotronteknik har nu den tredimensionella strukturen av normala och degenererande nervfibrer kunnat illlustreras i detalj ner till enskild fibernivå, vilket inkluderar Ranvierska noder och Schmidt–Lantermans incisurer. Helt nya fynd kunde också presenteras om 3D-strukturen av regenerativa kluster. De regenererande nervtrådarna uppvisade ett »spiralutseende« där de var »klustrade« på olika sätt, vilket inte tidigare visualiserats (Figur 1A och B) [1].

Pulmonell hypertension, högt blodtryck i lungkretsloppet, är ett mycket allvarligt tillstånd. En av de svåraste formerna, sekundär till alveolär kapillär dysplasi, debuterar redan neonatalt. Tidigare histologiska studier har indikerat shuntning av blod från lungartär till bronkialcirkulationen (del av systemcirkulationen). Detta kunde nu bekräftas på ett mer övertygande sätt med hjälp av 3D-rekonstruktioner av shuntar. Att kunna följa kärl i det tredimensionella rummet gjorde det också möjligt att följa så kallade »misaligned pulmonary veins« som ses vid alveolär kapillär dysplasi, och visa att de inte är lungvener utan bronkialvener, dilaterade sekundärt till shuntflöde (Figur 1C) [2].

Tekniken ger unika möjligheter när det det gäller förståelsen av komplexa tredimensionella strukturer. Morfologidata kan sedan kombineras med andra analyser av samma vävnad (till exempel immunhistokemi och in situ-hybridisering) för att förstå patofysiologiska processer.