Lungcancer är den vanligaste orsaken till cancerrelaterad död världen över. Icke-småcellig lungcancer (NSCLC) är den vanligaste formen, och aktiverande mutationer i EGFR (epidermal tillväxtfaktorreceptor) påvisas hos 10–15 procent av alla patienter med NSCLC [1].

I det nationella vårdprogrammet för lungcancer rekommenderas andra (afatinib, dakomitinib) eller tredje (osimertinib) generationens EGFR-hämmare som första linjens behandling vid spridd sjukdom [1]. Det saknas en jämförande studie av dessa två alternativ där behandlingssekvensen har studerats, och det råder en ovisshet kring vilket behandlingsalternativ som generellt är mest ändamålsenligt. I väntan på resultat av en sådan studie kan modelleringsstudier, där kliniska studier ligger till grund och vägs samman, belysa beslutsproblemet och ge viss vägledning i valet av den mest lämpliga behandlingen. Nyligen publicerades en sådan hälsoekonomisk studie från Nederländerna där afatinib och osimertinib jämfördes med beaktande av efterföljande behandlingar upp till tredje linjen. Effektdata hämtades således primärt från olika kliniska studier, och relaterade kostnader inkluderades [2].

Analysen visar att sekvensbehandling inledd med afatinib jämfört med osimertinib ger en längre behandlingstid (29,1 vs 24,7 mån) och fler kvalitetsjusterade levnadsmånader (20,2 vs 17,4) till en lägre kostnad (108 166 vs 143 251 euro/patient).

Författarna belyser avsaknaden av en direkt jämförande studie men också att de utgått från bästa tillgängliga evidens och försökt justera för skillnader mellan studiepopulationer. Slutligen konkluderas att afatinib i första linjen leder till 4,5 månader längre behandlingstid jämfört med osimertinib och till en substantiellt lägre kostnad.

Möjligheterna att generalisera dessa resultat till svensk klinisk praxis får anses som goda. Våra egna erfarenheter styrker att många förhållandevis unga patienter kan ges målinriktad behandling under lång tid när möjligheten finns att ge dem EGFR-hämmare i sekvens. För framgång med sekvensbehandling är det avgörande att säkerställa optimal monitorering av patienterna. Täta läkarbesök med röntgenundersökningar för att utvärdera behandling och upptäcka sjukdomsprogress i ett tidigt skede behövs, även om patienterna mår bra. Det finns också fler faktorer att väga in i behandlingsbeslutet än de som adresseras i studien. För patienter med dåligt funktionsstatus (PS, performance status), komorbiditeter och hjärnmetastaser vid diagnos kan osimertinib vara ett förstahandsval att starta behandlingen med. Det är viktigt att diskutera med varje enskild patient och sätta upp en långsiktig behandlingsplan där samtliga faktorer beaktas.