Egenreferat. Hyponatremi är en potentiellt allvarlig elektrolytrubbning som kan orsaka balansrubbning, förvirring och ibland kramper, koma och död. I Sverige sjukhusvårdas över 1 000 individer per år på grund av hyponatremi. Vi har etablerat en kohort inkluderande över 11 000 individer som under en tioårsperiod slutenvårdats en eller flera gånger på grund av hyponatremi. Med hjälp av denna kohort har vi under de senaste åren studerat kopplingen mellan en rad olika grupper av läkemedel och risken att drabbas av sjukhusvårdskrävande hyponatremi.

Den absolut vanligaste orsaken till hyponatremi är vätskeretention till följd av en inadekvat ökad insöndring av antidiuretiskt hormon, så kallad SIADH (syndrome of inappropriate ADH secretion). Även flera av de läkemedel som används inom psykiatrin har kopplats till en ökad risk att drabbas av hyponatremi på basen av vätskeretention, exempelvis SSRI och neuroleptika.

Litium är en hörnsten i behandling av affektiva syndrom såsom bipolär sjukdom. Behandlingen är tyvärr förknippad med flera komplicerande biverkningar som kan drabba flera organ, såsom sköldkörteln och bisköldkörteln. En stor del av patienter som behandlas med litium drabbas av nefrogen diabetes insipidus med oförmåga att koncentrera urinen, med stora urinmängder som följd. Patogenesen är därmed den motsatta jämfört med den vid SIADH, vilket öppnar för frågan om litiumbehandling kan tänkas vara skyddande härvidlag. Vi prövade därför hypotesen huruvida litiumbehandling minskade risken för sjukhuskrävande hyponatremi.

Totalt inkluderades 11 213 patienter som sjukhusvårdats med huvuddiagnosen hyponatremi. Läkemedelsförskrivningen före inläggningarna jämfördes med 44 801 kontroller. Associationen mellan litiumbehandling och risken att slutenvårdas på grund av hyponatremi beräknades genom regression efter justering för samsjuklighet, läkemedelsbehandling samt socioekonomi. Den justerade oddskvoten (95 procents konfidensintervall) var 0,53 (0,31–0,87).

Vi konkluderade att litiumbehandling verkar utgöra en skyddande faktor med avseende på risken att drabbas av slutenvårdskrävande hyponatremi. Den gynnsamma effekten står i kontrast till flera andra grupper av läkemedel som tvärtom är förknippade med en ökad risk. Detta gäller inte minst sådana som används för att behandla psykiska sjukdomar. Resultaten kan komma att få implikationer för nytta–riskbedömningen av litiumbehandling hos patienter som drabbats, eller löper en ökad risk att drabbas, av hyponatremi [1].