Egenreferat. Tidigt under den aktuella pandemin observerades hyperkoagulabilitet hos patienter med svår covid-19, och flera centrum rapporterade hög förekomst av venösa och arteriella tromboser. Det spekulerades kring om mikrotrombotisering bidrar till utveckling av akut andningssvikt och extrapulmonell organdysfunktion. Mot bakgrund av detta ville vi undersöka om användning av orala antikoagulantia var associerad med en lägre risk att insjukna i svår covid-19.

I en svensk nationell registerbaserad kohortstudie [1] inkluderades 103 703 individer i åldrarna 45–84 år med icke-valvulärt förmaksflimmer eller förmaksfladder behandlade med direktverkande orala antikoagulantia (NOAK). Två jämförelsegrupper utan pågående NOAK-behandling valdes: 36 875 individer med förmaksflimmer respektive 355 699 individer med hjärt–kärlsjukdom (bland annat ischemisk hjärtsjukdom, hjärtsvikt och stroke). Användning av warfarin eller nyligen genomgången venös tromboembolism fanns bland exklusionskriterierna. Kohorten följdes upp under perioden 1 februari till 31 maj 2020 med avseende på inneliggande sjukhusvård respektive intensivvård eller död på grund av laboratoriebekräftad covid-19. I en multivariabel Cox-regressionsmodell justerades för ålder, kön, sociodemografi, samsjuklighet, läkemedelsförskrivning och sjukvårdsanvändning.

360 (0,35 procent) NOAK-användare, 95 (0,26 procent) icke-användare med förmaksflimmer och 1 119 (0,31 procent) icke-användare med hjärt–kärlsjukdom lades in på sjukhus, medan 161 (0,16 procent), 55 (0,15 procent) och 473 (0,13 procent) från respektive grupp intensivvårdades eller avled på grund av covid-19. NOAK-användning var varken associerad med inneliggande sjukhusvård på grund av covid-19 (justerad hazardkvot [aHR] 1,00; 95 procents konfidensintervall [95KI] 0,75–1,33 vs icke-användare med förmaksflimmer respektive aHR 0,94; 95KI 0,80–1,10 vs icke-användare med hjärt–kärlsjukdom) eller intensivvårdsinläggning eller död till följd av covid-19 (aHR 0,76; 95KI 0,51–1,12 vs icke-användare med förmaksflimmer respektive aHR 0,90; 95KI 0,71–1,15 vs icke-användare med hjärt–kärlsjukdom).

Sammanfattningsvis kunde denna stora observationsstudie inte påvisa någon signifikant koppling mellan pågående NOAK-användning och risk för svår covid-19. Resultaten kan indikera att tidigt insatt NOAK-behandling utanför sjukhus inte modifierar prognosen vid covid-19, men randomiserade kliniska prövningar pågår. Terapier riktade mot underliggande inflammation och immuntrombotisering kan möjligen vara mer effektiva.