Egenreferat. Alkohol och hepatit C-virus är de vanligaste orsakerna till levercirros och därtill leverrelaterad morbiditet och mortalitet i Sverige. I en nyligen publicerad studie baserad på data från 598 patienter diagnostiserade med levercirros i Halland mellan 2011 och 2018 var den åldersstandardiserade incidensen 22,5 per 100 000 personår [1]. Alkohol var, som förväntat, den vanligaste etiologin till sjukdomen (51 procent), därefter hepatit C-virus och kryptogen cirros. Leversteatos var en viktig orsak till levercirros och svarade för ca 6 procent av fallen.

Leverrelaterade komplikationer var vanliga, och 47 procent av patienterna hade ascites vid diagnos. Upp till 12,5 procent av patientpopulationen fick diagnosen levercellscancer i samband med eller inom det första halvåret efter cirrosdiagnosen.

I en uppföljningsstudie av 582 patienter studerades samband mellan socioekonomi och tid till död eller levertransplantation [2]. Uppföljningen avslutades den 1 januari 2020. Patienternas socioekonomiska status definierades med utgångspunkt i den svenska standarden för yrkesklassificering (SSYK 2012). SSYK 2012 definierar fyra kvalifikationsnivåer: Nivå 1 motsvarar yrken med inga eller låga formella utbildningskrav. Nivå 2 motsvarar yrken som ofta kräver gymnasial utbildning samt eftergymnasiala utbildningar upp till 2 år. Nivå 3 omfattar yrken med krav på praktiska eller yrkesspecifika eftergymnasiala utbildningar om 2–3 år. Nivå 4 omfattar yrken där det krävs eftergymnasiala utbildningar om minst 3 år, normalt 4 år eller längre.

Nivå 3 och 4 svarade för en liten andel av populationen (20 procent tillsammans), och yrkeskvalifikationsnivå var starkt kopplad till överlevnad. Nivå 4-gruppen hade en medelöverlevnad på 6,4 år; 95 procents konfidensintervall (95KI) 5,5–7,2 år. Medelöverlevnaden för patienterna med nivå 1 var enbart 3 år; 95KI 2,3–3,4. Multivariatanalyser visade ökad hazardkvot för nivå 1 (3,43; 95KI 1,89–6,23) och nivå 2 (2,48; 95KI 1,48–4,12) jämfört med nivå 4. Skillnaderna var också statistiskt signifikanta när de lägre nivåerna (1–2) jämfördes med de högre (3–4). Hazardkvoten för nivå 1­–2 var då 1,85 (95KI 1,32–2,61).

Dessa fynd betonar vikten av hälsofrämjande och förebyggande åtgärder mot leversjukdomar i de mest utsatta samhällsgrupperna.