Egenreferat. Aktuella metaanalyser ger stöd för att det finns ett dos–responssamband för den antidepressiva effekten av selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), bland annat en metaanalys inkluderande individdata från placebokontrollerade kliniska prövningar [1]. En ny studie visar att merparten av de patienter som behandlas med SSRI mot depression aldrig når upp till de doser som visats ge bäst antidepressiv effekt [2].

Utifrån registerdata studerades hur fem olika SSRI-preparat doserats till de 50 365 individer i Västra Götalandsregionen som påbörjat behandling med dessa läkemedel i samband med depressionsdiagnos under åren 2007–2016. Eftersom förskriven dos inte anges i Läkemedelsregistret utvecklades en algoritm för att utläsa detta från fritext. För individer under 65 år visade det sig att 55 procent aldrig fick den dos av sertralin som visats ge maximal antidepressiv effekt (> 50 mg). Motsvarande siffror för citalopram (> 20 mg) och escitalopram (> 10 mg) var 68 respektive 54 procent. För fluoxetin (> 10 mg) och paroxetin (> 10 mg) var andelen avsevärt lägre: 1 respektive 3 procent.

Det finns flera potentiella förklaringar till att doseringsmönstret för de olika SSRI-substanserna skiljer sig. Till exempel innebär doseringsanvisningarna i Fass att startdosen för sertralin, citalopram och escitalopram, till skillnad från fluoxetin och paroxetin, inte ger maximal antidepressiv effekt. En annan förklaring skulle kunna vara sämre tolerabilitet för högre doser. Studien fann dock inget tydligt stöd för detta: recept på högre doser förnyades i samma utsträckning som recept på låga doser.

Både i primärvården och inom sjukhus-/öppenvård, där psykiatrisk vård registreras, var det vanligt att SSRI ordinerades i doser som inte ger maximal antidepressiv effekt. Patienter som fick SSRI ordinerat från sjukhus/öppenvård, eller hade psykiatrisk samsjuklighet, ordinerades dock sådana doser i lägre utsträckning. Äldre ordinerades generellt sett lägre SSRI-doser, vilket sannolikt delvis kan förklaras av de doseringsrestriktioner för citalopram och escitalopram som infördes 2011. Trots att inga motsvarande restriktioner föreligger för sertralin ordinerades dock även denna substans ofta i det lägre doseringsintervallet.

Sammanfattningsvis tyder resultaten, utifrån antagande om dos–responssamband för SSRI enligt aktuella metaanalyser, på att den fulla potentialen hos sertralin, citalopram och escitalopram avseende antidepressiv effekt i många fall inte nås med aktuell doseringspraxis.