Avhandling. I Sverige erbjuds patienter fysisk aktivitet på recept (Far) som stöd för att öka sin fysiska aktivitetsnivå [1]. Far-behandling består av tre huvuddelar: individbaserad dialog, individuellt avpassad fysisk aktivitet med en skriftlig ordination samt strukturerad uppföljning. Mer forskning behövs för att utvärdera effektiva Far-behandlingsstrategier.

Syftet med avhandlingen [2] var att i ett kort- och långtidsperspektiv utvärdera Far-behandling på 15 vårdcentraler gällande fysisk aktivitetsnivå, metabol hälsa och hälsorelaterad livskvalitet hos 444 patienter, som var fysiskt inaktiva och hade metabola riskfaktorer, samt att utforska möjliga prediktiva faktorer för ökad fysisk aktivitetsnivå. Syftet var också att utvärdera två olika Far-behandlingsstrategier för patienter som efter 6 månaders Far-behandling fortfarande var otillräckligt fysiskt aktiva samt beräkna kostnadseffektiviteten i ett hälsoekonomiskt perspektiv.

Av 368 patienter som följdes upp efter 6 månader hade 73 procent ökat sin fysiska aktivitetsnivå. 42 procent hade nått en tillräcklig fysisk aktivitetsnivå, ≥ 150 min/vecka, där förbättringar kunde uppmätas för flertalet metabola riskfaktorer och livskvalitetsparametrar. Bland de minst fysiskt aktiva patienterna ökade 84 procent sin fysiska aktivitetsnivå; tilltro till den egna förmågan visades vara en viktig prediktiv faktor.

De 190 patienter som efter 6 månaders Far-behandling fortfarande var otillräckligt fysiskt aktiva (< 150 min/vecka) randomiserades till fortsatt Far-behandling, via vårdcentralen eller via fysioterapeut, under 2 år. Båda långtidsinterventionerna ökade fysisk aktivitetsnivå, metabol hälsa och hälsorelaterad livskvalitet utan skillnad mellan grupperna. De uppmätta förbättringarna verkade också vara oberoende av förändringar i farmakologisk behandling. Det kontinuerliga stödet till patienten och durationen av Far-behandlingen bedömdes vara viktiga faktorer för ökad fysisk aktivitet. Slutsatsen om kostnadseffektivitet var osäker då resultaten i båda grupperna var lika goda.

Sammanfattningsvis visar denna avhandling att Far-behandling i ordinarie primärvårdsverksamhet är möjlig för att öka fysisk aktivitetsnivå, metabol hälsa och hälsorelaterad livskvalitet hos fysiskt inaktiva patienter med metabola riskfaktorer. Resultaten verkar vara mest uttalade hos patienter med lägst fysisk aktivitetsnivå. Dessa förändringar är till nytta för patienterna i sig, men kan också leda till minskad belastning och minskade kostnader för hälso- och sjukvården.