Egenreferat. Ambulansens responstid vid hjärtstopp har fördubblats under de senaste 30 åren. Samtidigt har överlevnadschanserna för den som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus mer än fördubblats. En korrekt förståelse för hur ambulansresponstiden påverkar överlevnadschanserna vid hjärtstopp är av stor vikt för att framtida insatser i »kedjan som räddar liv« ska kunna ske där de har störst patientnytta.

Studien [1] bygger på data från 20 420 patienter som drabbats av hjärtstopp under åren 2008–2017 och rapporterats till Svenska hjärt–lungräddningsregistret. Man fann att överlevnaden till 30 dagar var 9,4 procent om ambulansresponstiden var 10–15 minuter. Vid responstider på 0–6 minuter var överlevnaden i stället 19,5 procent (Figur 1). Överlevnadschansen ökade när ambulansresponstiden minskade. Den korrelationen såg man oberoende av initial hjärtrytm, men också oberoende av om hjärt–lungräddning hade utförts före ambulansens ankomst eller inte (Figur 1).

Man undersökte också hur så kallade livräddaringripanden (hjärt–lungräddning utförd före ambulansens ankomst) korrelerade med överlevnadschans vid olika ambulansresponstid.

Effekten av livräddaringripanden vid hjärtstopp är väl dokumenterad sedan tidigare [2], men vid ambulansresponstider på 6–8 minuter. Hur betydelsen av livräddaringripanden påverkas av allt längre ambulansresponstid är dock okänt. I studien undersöks sambandet mellan ambulansresponstid och överlevnad, och de patienter som fått hjärt–lungräddning före ambulansens ankomst jämförs med de fall där livräddaringripanden inte skett.

Hos patienter som bedömdes ha en kardiell orsak till hjärtstoppet kunde man inte se att hjärt–lungräddning före ambulansens ankomst hade någon betydelse för överlevnadschansen om ambulansresponstiden översteg 15 minuter.

Mycket talar alltså för att en fortsatt ökning av ambulansresponstiden riskerar att äventyra de förbättringar i hjärtstoppsomhändertagandet som man hittills uppnått genom att allt fler livräddaringripanden utförs.

Utifrån studieresultaten gjordes också en prediktion av överlevnadschans vid olika ambulansresponstider. Modellen applicerades på de 6 135 patienter som drabbades av hjärtstopp utanför sjukhus under 2018 och rapporterades till Svenska hjärt–lungräddningsregistret. Man predicerade att en ambulansresponstid på 10–15 minuter skulle resultera i 577 överlevare. När man minskade ambulansresponstiden till 7–9 minuter predicerade modellen i stället 846 överlevare. När ambulansresponstiden i modellen minskades till 0-6 minuter predicerades 1 194 överlevare.  I Hjärt–lungräddningsregistrets årsrapport för 2019 framgår att det i verkligheten var 609 personer som överlevde till 30 dagar efter hjärtstopp, och medianresponstiden i Sverige var 11 minuter under 2018.

Vad den ökande ambulansresponstiden beror på är inte klarlagt. En allt större andel högprioriterade så kallade prio 1-larm, en allt tätare trafiksituation och utökade arbetsuppgifter för ambulansbesättningarna är några tänkbara förklaringar som diskuteras.

Studien fann att överlevnaden till 30 dagar efter hjärtstopp ökar när ambulansresponstiden minskar. Ansträngningar för att minska ambulansresponstiden från dagens ca 11 min är en viktig faktor för att fler ska kunna räddas till livet efter att ha drabbats av hjärtstopp.