Egenreferat. Övergående medvetandeförlust är en vanlig besöksorsak på akutmottagningar och kan bero på ett epileptiskt anfall. Eftersom vittnesuppgifter kan vara svårtolkade eller saknas kan biokemiska förändringar ge diagnostiska ledtrådar. I en tidigare studie som fått stort genomslag fann man att laktat i blod > 2,45 mmol/l uppmätt inom två timmar efter insjuknandet hade 87 procents specificitet och 88 procents sensitivitet för att särskilja epileptiskt anfall från svimning eller psykogena symtom [1].

Prehospital mätning av laktat har på senare år blivit vanligare inom akutsjukvård. Eftersom mätningen då görs betydligt kortare tid efter insjuknandet är det inte säkert att de kända gränsvärdena för epileptiska anfall har samma validitet. Vi genomförde därför en studie av om prehospitalt uppmätt laktat kunde användas för att identifiera epileptiska anfall och för att identifiera optimalt gränsvärde [2].

Studien omfattade 383 tillfällen av övergående medvetandeförlust under mars till september 2018, vid vilka ambulanssjuksköterska uppmätt laktat prehospitalt. Genom journalgranskning klassificerades insjuknandena som svimning (n = 163), tonisk-kloniskt epileptiskt anfall (n = 135), övrigt epileptiskt anfall (n = 42) eller annan orsak (n = 43). Laktat över normalvärdet (2,2 mmol/l) var vanligast vid tonisk-kloniskt anfall (91 procent), men förekom i 37–62 procent av fallen i övriga grupper. 23 patienter med synkope hade företett motoriska fenomen (konvulsiv synkope), och i den subgruppen var medianvärdet för laktat 3,0 mmol/l (0,9–11,4 mmol/l).

Det optimala tröskelvärdet för att urskilja epileptiska anfall i materialet var 4,75 mmol/l, alltså betydligt högre än det värde man fann i studierna av laktatvärden som uppmätts efter ankomst till akutmottagningen. Ett prehospitalt laktatvärde över denna nivå hade 89 procents specificitet och 79 procents sensitivitet för att skilja tonisk-kloniska epileptiska anfall från svimning eller annan orsak.

Studien har en rad begränsningar, däribland att laktatvärdet inte var dolt för den läkare som ställde den kliniska diagnosen och att det saknas en tillförlitlig standardmetod för att avgöra vad som verkligen orsakat medvetandeförlusten.

Resultatet bekräftar att stegrat laktatvärde är vanligt vid epileptiska anfall, men att tidpunkten för provet är viktig för dess tolkning. Vid provtagning kortare tid efter insjuknandet bör en högre tröskel användas. Stegrat laktat förekom vid alla grupper av orsaker till medvetandeförlust, vilket understryker att laktatvärdet bara bör vara en av flera pusselbitar i en total klinisk bedömning.