Egenreferat. Risken för plötslig hjärtdöd är förhöjd den första tiden efter hjärtinfarkt och är starkt kopplad till nedsatt ejektionsfraktion (EF) och klinisk hjärtsvikt. Emellertid kunde två stora randomiserade studier inte påvisa någon nettovinst för patienter med EF ≤ 35 procent eller ≤ 30 procent som fick implanterbar defibrillator (ICD) tidigt efter hjärtinfarkt, sannolikt till följd av konkurrerande dödsorsaker. Europeiska och amerikanska riktlinjer rekommenderar därför primärpreventiv ICD tidigast 40 dagar efter hjärtinfarkt eller 90 dagar efter revaskularisering om EF är fortsatt ≤ 35 procent trots optimal medicinsk behandling. De senaste årtiondena har medfört förbättrad vård och prognos efter hjärtinfarkt, bland annat till följd av ökad revaskularisering och medicinsk behandling. Nuvarande kunskapsläge och riktlinjer för att förhindra plötslig hjärtdöd tidigt efter hjärtinfarkt bygger dock främst på randomiserade studier och registerstudier genomförda på 1990-talet och i början av 2000-talet.

Syftet med denna studie var att undersöka incidensen och predicerande faktorer för hjärtstopp utanför sjukhus, OHCA (out-of-hospital cardiac arrest), inom 90 dagar efter hjärtinfarkt i en samtida population. Patienter utan ICD som vårdats på grund av hjärtinfarkt 2009–2017 och genomgått kranskärlsröntgen under vårdtiden inkluderades. Vi använde oss av data från Swedeheart, Svenska hjärt–lungräddningsregistret och Svenska ICD- och pacemakerregistret. Med hjälp av Cox-modeller undersökte vi associationer mellan kliniska variabler och hjärtstopp utanför sjukhus.

Sammanlagt 121 379 patienter inkluderades. OHCA drabbade 349 (0,29 procent) av dem, medan 2 194 (1,8 procent) drabbades av död utan att OHCA registrerats. Sex variabler visade sig vara oberoende associerade med hjärtstopp utanför sjukhus: manligt kön, diabetes, estimerad GFR < 30 ml/min/1,73 m2, Killip-klass ≥ II, nyupptäckt förmaksflimmer/-fladder samt EF med referensvärde ≥ 50 procent, kategoriserat som 40–49 procent, 30–39 procent och < 30 procent. Dessa variabler tilldelades poäng, som grupperades i tre kategorier. Enligt de tre poängkategorierna var incidensen för OHCA 0,12–2,0 procent, medan incidensen för död där OHCA inte registrerats var 0,76–11,7 procent. Enbart uppdelat efter EF ≥ 40 procent och EF < 40 procent var incidensen för OHCA 0,20–0,76 procent och för död där OHCA inte registrerats 1,1–4,9 procent.

Sammantaget var incidensen för OHCA inom 90 dagar efter hjärtinfarkt lägre än tidigare studier visat. Fem variabler som tillägg till EF predicerade OHCA, såväl som död där inte OHCA registrerats, bättre än endast EF ≥ 40 procent och EF < 40 procent. Ytterligare studier behövs för att klargöra nyttan av att använda variabler utöver EF för att på sikt kunna förhindra OHCA tidigt efter hjärtinfarkt.