Egenreferat. Beslut om behandling vid bröstcancer baseras förutom på tumörstorlek och lymfkörtelstatus också på tumörvävnadsanalys av histologisk grad samt fyra biomarkörer. Uttrycket av östrogenreceptorn (ER) är prediktivt för svar på endokrin behandling, medan uttryck av progesteronreceptorn (PR) huvudsakligen har ett prognostiskt värde. Vid genamplifikation av tumörtillväxtgenen HER2 (human epidermal growth factor 2) ses ett ökat uttryck av HER2-receptorn, vilket är prediktivt för anti-HER2-behandling. Därtill analyseras proliferationsmarkören Ki67.

Internationella standardiserade riktlinjer för analys och bedömning finns, och nationellt organiseras regelbundna kvalitetssäkringar genom samarbete mellan bröstpatologigruppen inom KVAST (kvalitets- och standardiseringskommittén inom Svensk förening för patologi), Svenska bröstcancergruppen, NordiQC och Equalis. Externa kvalitetssäkringsprogram kan dock inte sägas avspegla kvaliteten i klinisk rutin. Kvalitetssäkringsbedömningarna utförs oftast av den mest erfarna bröstpatologen. I klinisk rutin arbetar patologer med varierande kompetensnivå, och bedömningar sker under tidspress. Av detta skäl ville vi studera analys av histologisk grad och biomarkörer i klinisk rutin och hur olika laboratoriers utfall påverkar behandlingsbesluten.

Vi studerade resultaten av ER-, PR-, HER2- och Ki67-analyser och bedömning av histologisk grad vid svenska patologkliniker (29 stycken). Alla patienter med primär bröstcancer diagnostiserade i Sverige mellan 2013 och 2018 identifierades i Nationellt kvalitetsregister för bröstcancer, och 43 261 fall med kompletta data avseende ER, PR, HER2, Ki67, histologisk grad samt behandling selekterades för studien.

Andelen ER-positiva fall vid de olika laboratorierna varierade mellan 84,2 och 97,6 procent, och 6 av 29 laboratorier hade medianvärden utanför konfidensintervallet 95 procent (95KI). Andelen PR-positiva varierade mellan 64,8 och 86,6 procent (7 laboratorier utanför 95KI). Andelen HER2-positiva varierade mellan 9,4 och 16,3 procent (3 laboratorier utanför 95KI), Figur 1. Medianvärdet för Ki67 vid de olika laboratorierna varierade mellan 15 och 30 procent, och 19 av 29 laboratorier hade en signifikant variation mellan de olika studerade åren. Andelen fall med grad II-tumörer varierade mellan 42,9 och 57,1 procent (13 laboratorier utanför 95KI). Det fanns en tydlig korrelation mellan andelen fall bedömda som ER- respektive HER2-positiva och andelen patienter som erhållit endokrin respektive anti-HER2-terapi.

Vid ER-, PR- och HER2-analys ses en begränsad variabilitet mellan laboratorier och mellan analysår. Vid de få laboratorier som sticker ut (outliers) ses dock en kliniskt signifikant påverkan på andelen patienter som erhåller behandling, varför ytterligare optimering av diagnostiken fordras. Den höga variabiliteten i bedömning av histologisk grad och Ki67 är oroande och poängterar vikten av fortbildning men också införandet av bildanalystekniker som beslutsstöd för rutinpatologin.