Avhandling. Hjärtsvikt med bevarad ejektionsfraktion (HFpEF) är ett sjukdomstillstånd associerat med låg livskvalitet och hög sjuklighet och dödlighet. Tillståndet utgör en diagnostisk utmaning, och det finns ingen vetenskapligt bevisad effektiv behandling. Trots hög prevalens och det faktum att många (17–36 procent) av dessa patienter omhändertas i primärvården har de flesta studier utförts i sjukhusmiljö. I ett avhandlingsarbete, huvudsakligen baserat på det nationella kvalitetsregistret Rikssvikts databas, har HFpEF i primärvården beskrivits avseende karakteristika, betydelsen av andra samtidigt pågående sjukdomar och dödlighet, prognostiska och diagnostiska svårigheter samt potentiell underdiagnostik. Vi jämförde initialt patienter i primärvården med patienter i öppenvård i sjukhusregi, och fann att patienterna i primärvården var äldre (medelålder 77,5 vs 70,3 år) och med en större andel kvinnor (46,7 procent) jämfört med patienter vid sjukhus (36,3 procent). Endast 2,8 procent av patienterna i primärvården hade ingen samsjuklighet, och ettårsmortaliteten var 7,8 procent. Rökning, KOL, diabetes mellitus, ålder och hjärtfrekvens befanns vara oberoende riskfaktorer för ökad mortalitet.

Med utgångspunkt i detta analyserades den prognostiska betydelsen samt värdet av att mäta NT-proBNP hos patienter med HFpEF i primärvården. Det fanns en statistiskt signifikant association mellan NT-proBNP-nivåer och mortalitet, men bara på gruppnivå. Män hade högre åldersjusterad mortalitet än kvinnor. Över hälften av kvinnorna med HFpEF hade en annan dödsorsak än kardiovaskulär sjukdom. De dominerande övriga dödsorsakerna var maligniteter (13 procent) och lungsjukdomar (11 procent), men totalt identifierades 13 olika dödsorsaker. Vi undersökte även 96 patienter på Gustavsbergs VC som under en tremånadsperiod sökt för ett vanligt hjärtsviktssymtom som andfåddhet, bensvullnad eller trötthet, utan att få hjärtsviktsdiagnos, för att identifiera eventuell underdiagnostik, och fann detta hos 21 procent, samtliga kvinnor och samtliga med HFpEF enligt definition från Europeiska kardiologföreningen (ESC).

Patienter med HFpEF i primärvården utgör således en heterogen grupp med många andra sjukdomar som kan påverka hjärtsviktsförloppet men som också, oberoende och var för sig, är associerade med sjuklighet och dödlighet. Heterogeniteten gör att det inte finns en vetenskapligt dokumenterad behandling som fungerar för hela gruppen. Resultaten i denna avhandling talar för att patienter med HFpEF inom primärvård har en åldersrelaterad multiorganskada, vilket ställer höga krav på noggrann diagnostik och ett individualiserat omhändertagande. Det finns också en betydande risk för underdiagnostik.