Egenreferat. I gruppen patienter med bukaortaaneurysm utgör sannolikt de som inte är kärlkirurgiskt behandlade en större andel än de som är behandlade. Många studier inom fältet har länge fokuserat på de patienter som genomgår behandling, både för intakta och rupturerade bukaortaaneurysm. Syftet med vår studie [1] var att undersöka rupturfrekvensen och mortaliteten bland patienter med diagnostiserat men obehandlat bukaortaaneurysm, kartlägga prediktorer för ruptur och död och slutligen identifiera dödsorsaker hos obehandlade patienter.

Alla patienter i Sverige över 40 års ålder som diagnostiserades med ett intakt bukaortaaneurysm 2001–2015 i både sluten- och öppenvård (n = 32 393) inkluderades. Av dem som behandlades för intakt bukaortaaneurysm hade 95 procent behandlats inom 6 år. En majoritet av patienterna (60 procent; n = 19 569) blev inte behandlade och klassificerades därmed som obehandlade. Förekomst av multipla komorbiditeter jämfördes mellan könen. Ruptur- och dödstal registrerades 1, 3 och 5 år efter diagnos, och prediktorer för både ruptur och död inom 5 år analyserades med Cox-regression (multivariat modell inkluderade kön, ålder, komorbiditeter, disponibel inkomst och civilstatus).

Andelen obehandlade män och kvinnor med två eller flera komorbiditeter var lika (15,9 procent hos män vs 15,3 procent hos kvinnor; P = 0,46). Inom 5 år efter diagnos hade 798 rupturer inträffat (hos 9,7 procent av kvinnor vs 6,9 procent av män; P < 0,001). Kvinnligt kön (hazardkvot [HR] 1,23; 95 procents konfidensintervall [95KI] 1,07–1,42; P = 0,004), kroniskt obstruktiv lungsjukdom (HR 1,36; 95KI 1,15–1,62; P < 0,001), hög ålder (HR 11,49; 95KI 5,68–23,25 för patienter ≥ 80 år; P < 0,001) och lägre inkomst (HR 0,63; 95KI 0,53–0,75 för högsta tertilen, P < 0,001) predicerade rupturer inom 5 år. Dödligheten var hög: 57 procent av kvinnorna och 50 procent av männen hade avlidit inom 5 år (P < 0,001). Ingen könsskillnad i mortalitet sågs i den multivariata modellen. Ruptur var den tredje vanligaste dödsorsaken (Figur 1), och kvinnor avled på grund av ruptur i högre utsträckning (11,9 procent hos kvinnor vs 8,7 procent hos män, P < 0,001). Mediantiden till både ruptur och död var 2,8 år.

Den största andelen av kvinnor och män med bukaortaaneurysm är obehandlade, vilket motiverar ett ökat forskningsengagemang för denna patientgrupp. Då detta är en registerbaserad studie kan inte detaljerade orsaker till varför man inte behandlas presenteras. Rupturrisken och mortaliteten är mycket hög bland obehandlade patienter. Rupturfrekvensen indikerar att många rupturer inte kan förhindras trots strukturerade uppföljningsprogram, och detta gäller särskilt kvinnor. De korta mediantiderna till både ruptur och död antyder att mer individualiserad uppföljning måste utvecklas, och detta kan sannolikt bidra till att minska antalet rupturer.